Depression kan drabba människor som verkar framgångsrika, sociala eller självsäkra. En persons inkomst eller offentliga framgångar säger inte om personen mår bra. Inte heller kan ett fotografi, en kroppshållning eller sättet att uppträda i en intervju avgöra om någon har depression.
Den här artikeln utgår från en persons egen publicerade berättelse och klinisk vägledning. Den ställer inte diagnoser på offentliga personer utifrån deras utseende och föreslår inte heller att läsare ska följa en kändis rutiner för läkemedel eller kosttillskott.
Kevin Loves berättelse om depression
I sin essä för The Players’ Tribune från september 2020 beskrev Kevin Love depression, ångest och att söka hjälp. Han förklarade att offentliga framgångar inte innebar att hans svårigheter var över. Essän är en personlig berättelse från den tidpunkten, inte en redogörelse för hans nuvarande hälsa.
Hans vilja att tala om en erfarenhet kan göra det lättare att närma sig ämnet. Berättelsen bör inte bli en måttstock som läsare måste leva upp till. Den vars symtom ser annorlunda ut, eller vars omständigheter är mindre synliga, har samma rätt till stöd.
Att uppmärksamma när det är dags att söka en bedömning
Enligt National Institute of Mental Health kan depression innebära ihållande nedstämdhet eller förlust av intresse, tillsammans med förändringar i energi, koncentration, sömn eller aptit. Symtomen kan påverka vardagliga aktiviteter och relationer. De är inte tecken på lathet eller bristande tacksamhet.
Vid en bedömning beaktas symtomens mönster och varaktighet, deras påverkan, den fysiska hälsan, läkemedel och andra möjliga förklaringar. Depression kan också förekomma vid bipolär sjukdom, vilket kräver en lämplig bedömning och behandlingsplan.
Om symtomen håller i sig eller påverkar livet, tala med vårdpersonal inom primärvården eller den psykiatriska vården. Du behöver inte vänta tills arbetet eller relationerna bryter samman innan du bokar en tid.
Att välja behandling utifrån sina förutsättningar
Behandling kan omfatta psykologisk behandling, läkemedel eller båda. Valet bör ta hänsyn till symtomens svårighetsgrad, tidigare behandling, andra hälsotillstånd, önskemål och säkerhet. Diskutera förväntad nytta, möjliga biverkningar och när planen ska följas upp med den behandlande vårdgivaren.
Slutenvård eller behandling i boendemiljö är inte automatiskt det bästa alternativet för någon som lever i offentligheten. Fråga varför en viss vårdnivå rekommenderas och hur den hänger ihop med uppföljningen efter utskrivning. Komfort och skydd för privatlivet är viktiga, men de bevisar inte att en behandling är effektiv.
Att stödja någon som har det svårt
Lyssna utan att jämföra personens liv med någon annans. Fråga vad som skulle göra det lättare att söka hjälp, till exempel hjälp att boka en tid eller sällskap under ett telefonsamtal. Undvik att pressa personen att berätta offentligt om privata erfarenheter.
Om det finns risk att någon agerar på självmordstankar eller inte kan trygga sin egen säkerhet, kontakta lokal akutsjukvård eller akut psykiatrisk hjälp. Om det är säkert, stanna hos personen eller hjälp personen att få kontakt med någon hen litar på medan hjälp ordnas.
Offentliga berättelser kan göra steget kortare från att uppmärksamma psykiskt lidande till att be om hjälp. Vården bör fortsatt ha individen i fokus.
