Posttraumatiskt stressyndrom, eller PTSD, kan uppstå efter vissa traumatiska upplevelser, däribland våld, allvarliga olyckor, katastrofer eller strid. De flesta som utsätts för potentiellt traumatiska händelser utvecklar inte PTSD. Statistik hjälper till att beskriva befolkningsgrupper och planera vårdinsatser, men avgör inte en enskild persons diagnos eller återhämtning.
Läs tidsperioden före procentsatsen
- Livstidsprevalens uppskattar hur stor andel av en befolkning som har haft tillståndet någon gång före bedömningen.
- Prevalens under det senaste året eller den senaste månaden avser en kortare, specificerad period.
- Ett positivt resultat på ett screeningformulär tyder på symtom som behöver bedömas vidare; det är inte detsamma som en bekräftad diagnos.
- Resultat från en viss klinik, yrkesgrupp eller grupp som drabbats av konflikt gäller inte automatiskt hela befolkningen.
Utvald PTSD-statistik och dess källor
| Population och källa | Mått och undersökningsperiod | Uppskattning |
|---|---|---|
| World Mental Health Surveys, 24 länder | PTSD någon gång under livet; undersökningar genomförda 2001–2012 med diagnostiska intervjuer enligt DSM-IV | 3,9 % i hela urvalet; 5,6 % bland dem som rapporterade exponering för traumatiska händelser. |
| Vuxna i USA från 18 års ålder, NCS-R | Undersökning 2001–2003; mått för det senaste året och hela livet | 3,6 % under det senaste året; 6,8 % någon gång under livet. |
| Ungdomar i USA i åldern 13–18 år, NCS-A | Undersökning 2001–2004; livstidsmått | 5,0 % hade haft PTSD någon gång under livet. |
| Vuxna i England, APMS 2023/24 | Symtom under den senaste månaden, mätta med screeningformuläret PCL-C | 5,7 % hade positivt screeningresultat; detta var inte en prevalens baserad på bekräftade diagnoser. |
| Militära veteraner i USA, NHRVS 2019–2020 | Uppskattningar för hela livet och den senaste månaden baserade på PTSD Checklist for DSM-5, inte på diagnostiska intervjuer | 9,4 % någon gång under livet; 5,0 % under den senaste månaden. |
Tabellen anger avsiktligt skillnader i metoder och tidsperioder. Den ska inte läsas som en rangordning av länder eller en direkt jämförelse mellan veteraner och civila. De äldre amerikanska undersökningarna använde DSM-IV-kriterier; senare studier kan använda andra kriterier, instrument och urvalsmetoder.
Globala uppskattningar anger inte antalet fall under ett visst år
I WHO:s faktablad daterat den 11 september 2026 anges en uppskattad livstidsprevalens på 3,9 %, baserat på forskningen inom World Mental Health Surveys. Den bakomliggande studien omfattade 71 083 svarande i åldern 18 år eller äldre i 24 länder. Den beskriver förekomst någon gång under livet inom dessa undersökningar och är inte en global sammanräkning av aktuella fall under 2026.
Att multiplicera en procentsats vars innebörd inte förklaras med hela världens befolkning kan inte fastställa hur många som har PTSD under ett visst år. En relevant uppskattning kräver att åldersgrupper, befolkningsunderlag, diagnostiska definitioner och tidsperioder är förenliga. En prognos bör också ange metod och osäkerhet.
Vuxna och ungdomar i USA
NIMH:s siffror i tabellen är uppskattningar från historiska undersökningar, inte nyinsamlad årsstatistik. För ungdomar anger källan också att 1,5 % hade svår funktionsnedsättning. Den procentsatsen avser hela den ungdomspopulation som representeras i undersökningen, inte 1,5 % av ungdomarna med PTSD.
En uppskattning på befolkningsnivå kan dölja skillnader i exponering för traumatiska händelser, stöd och tillgång till behandling. Skillnader utifrån kön, ålder eller demografisk grupp ska inte användas för att beskriva en person som förutbestämd att utveckla PTSD. En lägre genomsnittlig förekomst ska inte heller användas för att avfärda symtom.
Veteraner och andra yrkesgrupper
Militärtjänst kan innebära strid, olyckor under övning, sexuella trauman och andra påfrestningar, men veteraners erfarenheter varierar. National Center for PTSD förklarar att förekomsten varierar beroende på tjänstgöringsperiod, insats, studiemetod och om personerna i urvalet använder VA:s hälso- och sjukvård. Studier av personer som får psykiatrisk vård kan inte representera alla veteraner från en konflikt.
Även blåljuspersonal och hälso- och sjukvårdspersonal kan utsättas för upprepade traumatiska händelser. En procentsats som beskriver flera psykiska tillstånd och beroendetillstånd tillsammans får inte betecknas som prevalens för PTSD. Varje uppskattning behöver åtföljas av uppgifter om yrke, plats, undersökningsår och bedömningsmetod.
Vad undersökningen i England tillför
Englands undersökning 2023/24 visade att 5,7 % hade positivt screeningresultat för PTSD-symtom under den senaste månaden, jämfört med 4,4 % år 2014. Rapporten anger uttryckligen att ett positivt resultat innebär att vidare utredning behövs, inte att diagnosen PTSD är bekräftad. Resultatet ska inte presenteras som belägg för att bekräftad PTSD ökar överallt eller i varje demografisk grupp.
Statistik om behandling och återhämtning behöver sättas i sitt sammanhang
Det finns effektiva behandlingar, däribland traumafokuserade psykologiska metoder. NICE:s riktlinje rekommenderar specifika insatser utifrån ålder, symtom, tidpunkt och önskemål, däribland traumafokuserad KBT och EMDR under lämpliga omständigheter. För vissa vuxna kan läkemedel övervägas efter samtal.
Andelen som svarar på behandling beror på studiepopulation, insats, uppföljning, definition av förbättring och jämförelsegrupp. Ett resultat efter sex veckor kan inte garantera återhämtning inom den tidsramen. Symtomförbättring, att inte längre uppfylla kriterierna för en diagnos och fullständig återhämtning är olika utfall. En vårdplan bör omfatta uppföljning av symtom, funktionsförmåga i vardagen, säkerhet och vad som är viktigt för personen.
