Ångest, depression och stress drabbar nästan alla någon gång i livet. För många är dessa känslor övergående och påverkar inte livskvaliteten. Andra kan däremot uppleva djup sorg till följd av obehagliga känslor, vilket får dem att ifrågasätta sin plats i livet. Existentiell kris är ett begrepp som används för att beskriva denna situation. I den här artikeln går vi igenom vad en existentiell kris är och vilka symtom som kan hjälpa en att känna igen den. Vi beskriver också olika typer av existentiella kriser. Därefter ger vi några exempel och diskuterar möjliga behandlingsalternativ och hur man kan hantera en existentiell kris på ett fungerande sätt.
Psykologer och psykiatrer som Kazimierz Dabrowski och Irvin D. Yalom har forskat om begreppet existentiell kris sedan 1929. En existentiell kris kännetecknas av känslor av otillfredsställelse kring livets mening, val och frihet. Den grundläggande oron är densamma, oavsett om den benämns existentiell kris eller existentiell ångest: att livet i sig saknar värde, att vår existens är meningslös eftersom den har begränsningar och gränser, och att vi alla måste dö någon gång.
Existentiell ångest uppstår ofta vid övergångar i livet och speglar svårigheter att anpassa sig, vilket ofta är kopplat till förlust av trygghet och säkerhet. Existentialister ser en existentiell kris som en resa, ett medvetandegörande, en nödvändig erfarenhet och ett komplext fenomen. Den har sitt ursprung i insikten om den egna friheten och om att livet en dag tar slut.
Det är inte ovanligt att söka mening och syfte i sitt liv. Problemet vid en existentiell kris är däremot att man inte hittar tillräckliga svar. Vem som helst, oavsett ålder, kan uppleva en existentiell kris, även om många drabbas i en svår situation, till exempel under kampen för att lyckas.
Existentiella frågor är vanliga, och att ifrågasätta sina livsval och ambitioner vid ett vägskäl kan vara värdefullt. Långvariga existentiella kriser kan däremot leda till en pessimistisk eller förlamande livssyn, särskilt om man inte hittar svar på sina existentiella frågor.
Vardagliga påfrestningar och svårigheter behöver inte leda till en existentiell kris. Denna typ av kris uppstår oftare efter en period av svår depression eller en omvälvande händelse, såsom ett allvarligt trauma eller en betydande förlust.
Under en existentiell kris kan man känna sig deprimerad. Förlorat intresse för tidigare uppskattade fritidsintressen, utmattning, huvudvärk, uppgivenhet och ihållande nedstämdhet är några symtom som kan förekomma. Självmordstankar kräver snar kontakt med en krisverksamhet eller vårdpersonal inom psykisk hälsa; ring larmcentralen vid omedelbar fara eller om du inte kan hålla dig själv säker.
Hopplöshet är nära förknippad med känslor av meningslöshet vid denna typ av depression. ”Handlar allt bara om att arbeta, betala räkningar och dö?” kanske man undrar. Det kan vara svårt att veta om man genomgår en existentiell kris. Följande är några av de vanligaste symtomen:
Döden tynger och upptar dina tankar: Ökad medvetenhet om dödligheten, livets svårigheter och dödens verklighet är vanliga inslag i existentiella kriser. Att tänka på döden kan vara skrämmande och förvirrande för många. ”Vad är livets mål?” kanske du tänker. Ånger över sådant du inte kan förändra: Du kan komma på dig själv med att tänka tillbaka på din livsväg och känna sorg eller ånger över att saker inte blev annorlunda.
Mer oro än vanligt: Tankar om livets syfte, dina beslut eller existentiella risker som klimatförändringar och naturkatastrofer kan uppta dig helt. Denna upptagenhet kan vara kopplad till ångest.
En person kan ha en rad symtom, till exempel:
- Ångest eller depression
- En känsla av att vara lite överväldigad?
- Isolering från familj och vänner
- Bristande motivation och energi
- Ensamhet
- Tvångsmässig oro
En existentiell kris uppstår ofta efter stora livshändelser, till exempel:
- Att byta yrke eller arbete
- Att förlora en närstående
- Att få en allvarlig eller livshotande sjukdomsdiagnos
- Att nå en viktig åldersmilstolpe, som 40, 50 eller 65 år
- Att befinna sig mitt i en tragisk eller fruktansvärd händelse
- Att bilda familj
- Skilsmässa eller giftermål
Bland de olika typerna av existentiella kriser finns:
Kris kring frihet och ansvar
Du har möjlighet att fatta beslut som kan påverka ditt liv till det bättre eller sämre. De flesta föredrar denna självständighet framför att någon annan fattar besluten åt dem. Men med frihet följer ansvar. Du måste acceptera följderna av dina beslut. Du kan inte skylla på någon annan om du använder din frihet till att fatta ett dåligt beslut. För vissa blir denna frihet alltför tung att bära och leder till existentiell ångest, en allmän rädsla kring livets syfte och val.
Kris kring döden och dödligheten
En existentiell kris kan uppstå när man har nått en viss ålder. Din 50-årsdag kan exempelvis tvinga dig att konfrontera insikten om att halva livet har gått, vilket får dig att ompröva grunden för ditt liv. Du kanske funderar över livets och dödens mening eller undrar: ”Vad händer efter döden?” Rädslan för vad som kommer efter döden kan utlösa ångest. Denna typ av kris kan också uppstå när du har fått en allvarlig sjukdomsdiagnos eller när du närmar dig döden.
Kriser kring isolering och samhörighet
Människor är sociala varelser, även om de uppskattar stunder av ensamhet och avskildhet. Starka band kan ge psykiskt och känslomässigt stöd, liksom tillfredsställelse och glädje. Ett problem är att relationer inte alltid består. Människor kan glida ifrån varandra fysiskt och känslomässigt, och döden skiljer ofta familjemedlemmar åt. Detta kan leda till känslor av isolering och ensamhet, vilket får vissa att uppleva sina liv som meningslösa.
Meningslöshet och meningskris
En känsla av syfte och mening i livet kan ge människor hopp. Men när du ser tillbaka på ditt liv kan det kännas som om du inte har åstadkommit något eller gjort någon skillnad. Det kan få människor att börja tvivla på sin egen existens. Albert Camus, fransk filosof, journalist och författare, hävdade att förmågan att känna passion för något som annars skulle kunna betraktas som meningslöst visar en kärlek till livet självt. Om du kan sluta fokusera på slutresultatet, eller ”målet”, och i stället fokusera på själva ”varandet”, kommer ditt liv att handla om att leva fullt ut, välja integritet och känna passion. Detta tycks likna den grund för medveten närvaro-meditation som finns i den medicinska modellen för ångest.
Autenticitet
En existentiell kris kan driva dig mot ett mer autentiskt liv, vilket kan vara påfrestande. Du kanske tänker på hur kort livet är och hur du använder din tid. När du slutar ta för givet att du ska vakna vid liv varje dag kan du känna oro, men också en djupare mening. Eftersom du ställs inför en mycket större fråga verkar alla vanliga vardagsproblem som tidigare bekymrade dig så mycket inte längre spela någon roll, och tankarna, rädslorna och oron kring det vardagliga försvinner. Kommer något av detta att spela någon roll vid livets slut? Kommer det att ha betydelse vad du arbetar med, hur mycket pengar du har eller vilken bil du kör?
Stor livshändelse eller ny livsfas
Många genomgår existentiella kriser under övergången från barndom till vuxenliv eller från vuxenliv till ålderdom. Examen, nytt arbete eller yrkesbyte, giftermål eller skilsmässa, att få barn och att gå i pension är exempel på stora livshändelser som kan utlösa en existentiell kris.
Rädsla och ansvar
Existentialismen betonar att vi alla är fria att fatta beslut i våra liv och att denna frihet medför ansvar. Men eftersom döden är vårt slutliga öde kan våra handlingar framstå som obetydliga när de ses i relation till hela vår existens. I den meningen kan friheten leda till sorg, och ansvaret som följer med den kan skapa ångest. Hur många gånger har du slitits mellan två alternativ och oroat dig för att ha valt fel? Denna oro över att fatta fel beslut speglar grundläggande frågor om frihet.
Existentialister menar att vår olust eller ångest bottnar i att det inte finns någon ”rätt” väg eller vägledning som talar om vad vi ska göra. I slutändan måste vi alla finna mening i våra egna liv. Om tyngden av detta ansvar blir för stor kan vi dra oss tillbaka till beteenden som skyddar oss mot ångest.
Kriser kring känslor, upplevelser och kroppslig förankring
Att låta sig överväldigas av obehagliga känslor kan leda till en existentiell kris. Vissa tror att de blir lyckliga om de stänger ute smärta och lidande. Men det leder ofta till en falsk känsla av lycka. Och livet kan kännas tomt om man inte upplever verklig glädje. Att däremot låta känslorna få ett kroppsligt uttryck och acceptera känslor av vånda, olycka och otillfredsställelse kan leda till personlig utveckling och en mer positiv livssyn.
Innan vi går vidare till ett exempel på en existentiell kris är det relevant att nämna den norske filosofen och nihilisten Peter Wessel Zapffe. I sin essä Den siste Messias beskrev han fyra sätt som han menar att alla självmedvetna individer använder för att hantera sin medvetenhet om tillvarons likgiltighet och absurditet: förankring, isolering, distraktion och sublimering:
Förankring:
Förankring innebär att ”fixera punkter i eller bygga murar runt medvetandets flytande kaos”. Genom förankringen får individen ett värde eller ideal som gör det möjligt att rikta uppmärksamheten på ett konsekvent sätt. ”Gud, kyrkan, staten, moralen, ödet, livets lagar, folket, framtiden”, skrev Zapffe och nämnde Gud, kyrkan, staten, moralen, ödet, livets lagar, folket och framtiden som exempel på kollektiva, grundläggande förankringspunkter.
Isolering:
Det definieras som ”ett godtyckligt avlägsnande av varje besvärande och skadlig tanke och känsla från medvetandet”.
Distraktion:
Distraktion innebär att ”begränsa uppmärksamheten till de avgörande gränserna genom att ständigt fängsla den med sinnesintryck”. För att hindra sinnet från att kretsa kring sig självt riktas alla ansträngningar mot en uppgift eller en idé.
Sublimering:
Sublimering är processen att omdirigera energi från negativa till positiva uttryck. Individen tar ett steg tillbaka och betraktar sin existens ur ett estetiskt perspektiv, som exempelvis författare, poeter och målare gör. Enligt Zapffe var sublimering källan till hans skrivande. Andra hävdar att en existentiell kris är något positivt, en börda som skiljer begåvade personer och djupa tänkare från dem som inte funderar djupare över livet:
Varför har begåvade personer oproportionerligt många existentiella bekymmer? Delvis beror det på att det krävs djup eftertanke och begrundan för att över huvud taget överväga sådana idéer, i stället för att enbart fokusera på livets vardagliga sidor (James Webb, ”Existentiell depression hos begåvade individer”).
Jay Williams levde sin dröm 2003. Han hade valts av Chicago Bulls efter att ha vunnit ett nationellt mästerskap som framstående basketspelare vid Duke University. Han hade miljoner på bankkontot, resultatet av ett helt liv av engagemang, hårt arbete och uppoffringar.
Allt förändrades en junimorgon när Williams satte sig på sin splitternya Yamaha R6 och varvade motorn. Han trodde att växeln låg i friläge och var inte beredd när motorcykeln sköt framåt och han körde in i en elstolpe i 60 mph. Efter olyckan låg Williams på marken utan känsel i vänster ben och ropade enligt New York Times: ”Du kastade bort allt!” Du slängde bort allting!
Därefter följde år av plågsamma ingrepp och fysioterapi för att återställa hans brutna ben, liksom djup förtvivlan som fick den tidigare idrottaren i världsklass att överväga självmord. Basketen hade varit den enda konstanten i hans liv, det som definierade honom som människa, och nu var den borta. Vad var då meningen med att fortsätta leva? Detta är ett av de mest framträdande exemplen på en existentiell kris.
Andra exempel är att börja förlora tron på ett religiöst system som har väglett alla ens handlingar och gett mening; att förlora en närstående, som en förälder, partner eller ett barn, som man byggt sitt liv kring; eller att inte prestera som förväntat i ett yrke som man har lagt all sin tid och energi på.
I existentiell terapi, även kallad existentiell-humanistisk terapi, får personer som upplever en existentiell kris lära sig att förstå livets fyra ”grundvillkor”: döden, meningen, isoleringen och friheten. Målet med existentiell terapi är att erkänna sin oförmåga att förändra dessa fakta och samtidigt utforska inneboende källor till drivkraft och mening.
Under sin existentiella kris hade Williams ett orubbligt stöd från sin mamma Althea samt sina tidigare tränare och kollegor från universitetet. När Routledge ber amerikaner ange vad som ger deras liv syfte svarar enligt honom ”den klara majoriteten familjen och personliga band”. Routledges resultat återspeglades i en undersökning från Pew Research Center, där 69 procent av amerikanerna, oavsett politisk tillhörighet eller social bakgrund, uppgav att familjen ger dem mening. Det näst vanligaste svaret var ”karriären”, med 34 procent.
Routledge oroar sig för att olika samhällstendenser i USA samverkar och möjligen leder till en existentiell kris på samhällsnivå. Han ser de oroande höga självmordstalen bland människor i alla åldrar och etniska grupper som en återspegling av en kultur som har tappat kontakten med sådant som tidigare gav mening: äktenskap, barn, religion och även nära personliga relationer.
Och när ensamhet och depression slår till saknar alltför många ett ”immunförsvar av mening” som hindrar dem från att ge upp.
Routledge är inte den förste att uppmärksamma den moderna världens existentiella ohälsa. Existentiella terapeuter som Viktor Frankl, författaren till ”Livet måste ha mening”, en gripande skildring av Förintelsen som publicerades 1946, menade att industriella och tekniska framsteg hade gett oss för mycket fritid och för få bestående källor till mening. ”Vi kan inte förklara så utbredda fenomen som sorg, ilska och beroende förrän vi erkänner det existentiella vakuumet bakom dem”, påpekade Frankl.
Eftersom existentiell ångest är kopplad till insikten om livets yttersta gränser, döden och slumpen, kan denna oro betraktas som oundviklig snarare än skadlig. Existentialister menar därför att var och en av oss måste lära sig att ”leva med” oron i stället för att undanröja den.
Det finns både hjälpsamma och ohjälpsamma sätt att reagera på en existentiell kris. Om du känner att livet inte är värt att leva ska du söka krisstöd snarast; ring larmcentralen om du inte kan hålla dig själv säker. En annan reaktion är att bli så uppslukad av vardagliga distraktioner att man slutar leva autentiskt. Enligt denna teori finns då inget utrymme för existentiell oro, men inte heller för ett ärligt liv.
I grunden är det en dysfunktionell hanterings- eller undvikandestrategi. Hur många känner du som lever med ”slutna ögon” och aldrig ser det större sammanhanget?
En existentiell kris kan dock vara värdefull eftersom den tvingar dig att fundera över livets syfte och ger riktning. Här är några förslag på hur en existentiell kris kan bli en positiv erfarenhet för dig eller någon du bryr dig om:
Skriv ned dina tankar.
Kan du använda din existentiella ångest som en drivkraft mot ett mer ärligt liv? Vad kan denna rädsla lära dig om din relation till omvärlden? Ta fram en anteckningsbok och skriv ned dina svar. I svaren kan du hitta sätt att hantera en existentiell kris.
Sök stöd.
Att prata med familj och vänner om din existentiella ångest kan hjälpa dig att få ett nytt perspektiv på livet och påminna dig om den stora betydelse du har haft i deras liv. Be dem hjälpa dig att identifiera dina mest uppskattade egenskaper.
Byt perspektiv
Det viktigaste är din inställning och det perspektiv genom vilket du betraktar erfarenheten. I stället för att se situationen som en kris eller något negativt kan du betrakta den som en möjlighet att göra positiva förändringar som ökar ditt välbefinnande.
Skriv ned vad du uppskattar i en tacksamhetsdagbok.
För en tacksamhetsdagbok där du skriver ned sådant du är tacksam för i livet. Det kan krävas en del självrannsakan för att förstå vad du vill lägga din uppmärksamhet, tid och kraft på. Genom att skriva ned det du uppskattar och finner meningsfullt kan du komma fram till vad du vill förändra.
Knyt vänskapsband.
När du känner dig avskuren från människorna i ditt liv kan du uppleva en existentiell kris. Att återknyta kontakten kan hjälpa dig att återfå fotfästet. Ta därför kontakt med vänner och familj, liksom med personer som har gått igenom liknande situationer.
Kontakta vårdpersonal inom psykisk hälsa om lidandet kvarstår eller påverkar vardagen; vänta inte i månader. Självmordstankar kräver snar tillgång till krisstöd, och vid omedelbar fara eller om du inte kan hålla dig själv säker behöver du kontakta larmcentralen.
Öva medveten närvaro
Ägna mer tid åt aktiviteter som gör dig glad. Genom att uppleva dessa stunder med alla dina sinnen kan du vara mer medvetet närvarande i dem.
Rikta om dina ansträngningar.
Många förlorade sina arbeten till följd av utbrottet. Förändringen fick dem att inse att de lade merparten av sin tid och energi på arbetet och hämtade sin känsla av mening därifrån. När arbetet inte längre fanns kvar uppstod därför en kris.
Därför är det värdefullt att rikta om sin energi. Arbetet är en viktig del av livet, men bara en av flera. För att uppnå bättre balans kan du lägga energi på dina relationer och aktiviteter.
Samma sak händer när någon lägger all sin energi på en relation och sedan skiljer sig. Då behöver livet återfå balans genom ett större fokus på vänner och yrkesliv. När ett område i livet sviktar kan ett annat hjälpa oss att fortsätta.
Fastna inte i det förflutna.
När människor börjar älta det förflutna kan de bli mycket nedstämda. Men det går inte att förändra det som har hänt. ”Se inte bakåt”, brukar jag säga. ”Det är inte dit du är på väg.” I stället för att blicka tillbaka och ångra det som har hänt kan du se framåt mot den riktning du vill att livet ska ta.
Överväg meditation.
Meditation kan hjälpa till att ersätta negativa tankar och förebygga ångest och överdriven oro som är förknippade med existentiella kriser.
Avslutningsvis är det viktigt att framhålla att stöd är ett värdefullt sätt att hjälpa. Bekräfta vad personen går igenom, berätta vad du har lagt märke till och undvik att döma. Du kan också erbjuda dig att hjälpa personen att få samtalsstöd.
Det finns ett stigma kring existentiella kriser, som om de vore något negativt. Men denna period kan också innebära möjligheter, utveckling och en ny riktning mot sådant som ger glädje i livet.
Professionell behandling
Om symtomen vid en existentiell kris blir alltför svåra att hantera på egen hand kan du söka behandling hos en professionell behandlare inom psykisk hälsa.
Existentiell terapi:
Existentiell terapi är en form av psykoterapi som kan hjälpa vid symtom på existentiella kriser och frågor om jagets roll i livet, den fria viljan och livets mening. Inriktningen betonar självmedvetenhet och identitet samt att ångest är en oundviklig del av den mänskliga erfarenheten. Existentiella terapeuter betonar ofta vikten av att ta ansvar för sina handlingar och bemöta negativa inre tankar.
Existentiell terapi kan vara ett värdefullt verktyg för att hjälpa till att avsluta existentiella kriser genom en bättre övergripande förståelse av hur ens beslut är underställda livets villkor och genom att finna tillfredsställelse i detta.
TMS vid ångest och depression:
Frågor om mening innebär inte i sig att en psykisk sjukdom föreligger. TMS är inte en etablerad behandling för existentiellt lidande i sig. En specialist kan överväga metoden vid ett diagnostiserat tillstånd, exempelvis depression, när det finns klinisk indikation och efter genomgång av tidigare behandling, nytta och risker. Metoden använder magnetiska pulser för att stimulera utvalda nervkretsar i hjärnan; den korrigerar inte bara en påvisad kemisk obalans.
Eftersom existentiella kriser kännetecknas av symtom som vem som helst kan uppleva starkt i vardagen kan de vara svåra att upptäcka. När symtomens tyngd blir alltför svår att bära är det viktigt att komma ihåg att det finns ett terapialternativ som kan hjälpa dig ur krisen.
