När någon tror att andra är ute efter dem kan det handla om förföljelsevanföreställningar, trots att det finns tillräckliga belägg för motsatsen. Dessa felaktiga övertygelser kan verka orimliga eller löjliga för andra, men den som upplever dem kan vara genuint övertygad och forma hela sitt liv kring dem. Denna rädsla för att skadas, i kombination med irrationella tankar, liknar vanligtvis en underliggande psykisk sjukdom och motiverar omedelbar hjälp innan problemet förvärras och tar över hela tillvaron. Med lämplig behandling och professionellt stöd är det lyckligtvis möjligt att hålla tillståndet under kontroll och behandla det med rätt resurser.
Förföljelsevanföreställningar är starka, felaktiga övertygelser om att andra vill skada en, som kvarstår trots belägg för motsatsen. De är symtom som behöver bedömas, inte en diagnos som kan fastställas enbart utifrån denna beskrivning. Det är en form av paranoidt tänkande som kan vara ett symtom vid många psykiska sjukdomar. Förföljelsevanföreställningar förekommer i olika former beroende på intensiteten. Vissa har mycket lindriga kognitiva störningar av detta slag, medan andra kan uppleva mycket svåra former som kan försämra vardagsfunktionen.
Alla kan ibland ha felaktiga föreställningar om att andra är ute efter dem. Hos personer med förföljelsevanföreställningar är övertygelserna däremot så starka att de får allvarliga konsekvenser för livet. Tillståndets allvar motiverar omedelbar hjälp innan livskvaliteten försämras avsevärt.
En person med psykisk sjukdom kan uppleva olika former av förföljelsevanföreställningar. Även om de oftare förknippas med schizofreni kan dessa vanföreställningar också förekomma vid bipolär sjukdom och svåra psykoser. De kan även förekomma vid vanföreställningssyndrom. Vanföreställningar är i sig psykotiska symtom, även när andra psykotiska symtom saknas eller inte är framträdande. Nytillkommen eller förvärrad förlust av verklighetsförankring behöver bedömas skyndsamt av vårdpersonal, inklusive möjliga kroppsliga, läkemedelsrelaterade eller substansrelaterade orsaker.
Några vanliga exempel på förföljelsevanföreställningar är:
- ”Mina grannar tar sig in i mitt hus på nätterna och stjäl pengar ur min plånbok.”
- ”Polisen följer efter mig eftersom de vill gripa och tortera mig.”
- ”Staten förgiftar mig långsamt genom dricksvattnet.”
- ”Det finns en ond ande som försöker döda mig.”
- ”Mina närmaste grannar spionerar på mig.”
Personer som berättar om förföljelsevanföreställningar kan också säga att ”de” är ute efter dem utan att precisera vilka ”de” är. Ibland kan vanföreställningarna bli så intensiva att den drabbade försöker anmäla sin oro till olika myndigheter. När ansvariga inte reagerar kan personen bli misstänksam och tro att myndigheterna samarbetar med den andra parten för att skada dem. Personen kan också känna sig förvirrad över att familj och vänner inte delar oron och bli arg över att ingen agerar.
Personer som utvecklar förföljelsevanföreställningar har ofta flera gemensamma drag i hur de tänker, beter sig och känner. Experter undersöker dock fortfarande om dessa faktorer utlöser vanföreställningarna eller om vanföreställningarna ger upphov till faktorerna. Nedan beskrivs sex saker som personer med förföljelsevanföreställningar kan ha gemensamt:
Oro och ältande
Personer med förföljelsevanföreställningar ägnar ofta mycket tid åt att oroa sig. Många studier har visat att deras grad av oro är jämförbar med den hos personer med ångestsyndrom. De ägnar också mycket tid åt att föreställa sig katastrofer och osannolika konsekvenser. En period av oro föregår ofta förföljelsevanföreställningarna. Personer med underliggande ångest och förföljelsevanföreställningar kan ha nytta av att söka behandling för ångesten.
Negativa tankar
Personer som känner sig underlägsna, annorlunda eller sårbara är generellt mer benägna att känna sig paranoida och utveckla förföljelsevanföreställningar. En studie på området fann att negativa tankar om den egna personen kan förutsäga om förföljelsevanföreställningar blir bestående. [1] Experter menar också att personer med förföljelsevanföreställningar ofta är överdrivet självkritiska och har mycket låg självmedkänsla.
Interpersonell känslighet
De flesta som upplever förföljelsevanföreställningar har en förhöjd interpersonell känslighet. Det innebär att de känner sig mer sårbara tillsammans med andra på grund av en ständig rädsla för att bli avvisade eller kritiserade. De är också mer benägna att tolka vardagliga händelser som fientliga handlingar från andra. Den höga interpersonella känsligheten är även förknippad med höga nivåer av depression och ångest.
Avvikande inre upplevelser
Många personer med förföljelsevanföreställningar tenderar att misstolka yttre händelser. Forskning tyder dock på att detta endast gäller när personen upplever inre oro. Perceptionsstörningar, känslor av depersonalisation och oförklarlig ångestrelaterad anspänning kan få en person att söka förklaringar i sin omgivning. En person som har varit med om en svår livshändelse kan exempelvis känna att något ”inte stämmer”. Personen kan då försöka förklara sitt dåliga mående genom att lägga skulden på omgivningen.
Sömnlöshet
Att ha sömnlöshet och andra sömnproblem ökar också kraftigt sannolikheten för paranoida föreställningar, ibland upp till tre gånger. Dålig sömn är ytterligare en faktor som förutsäger om paranoia blir bestående. Eftersom sömnlöshet är ett behandlingsbart tillstånd kan förbättrad sömnkvalitet dock vara av stor betydelse för att minska förföljelsevanföreställningar.
Irrationellt tänkande
Många som upplever förföljelsevanföreställningar tenderar att dra förhastade slutsatser. De samlar in mycket lite information innan de fattar beslut och är vanligen mycket impulsiva i vardagen. De kan exempelvis anta att en okänd person håller upp sin telefon för att spela in dem. På samma sätt kan de tro att en grupp människor som skrattar i närheten gör narr av dem. Dessa personer uppvisar också sämre arbetsminnesprestation, låg intolerans för osäkerhet och låga IQ-nivåer.
Behandlingen av vanföreställningssyndrom med förföljelsetema varierar vanligtvis beroende på vilken psykisk sjukdom personen har. Ibland behöver ett underliggande problem, som tidigare trauma eller sömnlöshet, uppmärksammas för att vanföreställningarna ska kunna behandlas. Vissa kan på motsvarande sätt ha nytta av att få hjälp att hantera sin ångest.
Psykoterapi
Forskning har visat att kognitiv beteendeterapi, KBT, kan vara effektiv för att hålla förföljelsevanföreställningar under kontroll. [2] I behandlingen hjälper en utbildad terapeut patienten att minska ältande och oro, vilket i sin tur håller vanföreställningarna under kontroll. KBT kan också ge en betydande minskning av andra symtom på paranoia.
Läkemedel
Beroende på den bakomliggande sjukdomen kan även läkemedel som antidepressiva, stämningsstabiliserande läkemedel och antipsykotiska läkemedel användas för att hjälpa personer med förföljelsevanföreställningar.
Stödinsatser
Personer med förföljelsevanföreställningar har ofta svårt att klara vardagliga uppgifter, som att uträtta ärenden, gå till arbetet eller betala räkningar. De kan också behöva professionella stödinsatser för att få hjälp i vardagen.
Slutenvård på sjukhus
Misstro mot vårdpersonal innebär inte i sig att sjukhusvård behövs. Ett vårdteam bör bedöma symtom, omedelbar säkerhet och tillgängligt stöd för att avgöra lämplig vårdnivå. Omedelbar fara, oförmåga att tillgodose grundläggande behov eller snabb försämring kräver akut bedömning.
Att stödja någon med förföljelsevanföreställningar kan vara mycket svårt. Bekräfta personens lidande utan att bekräfta föreställningen eller argumentera om huruvida den är sann. Uppmuntra till en skyndsam bedömning och värna din egen säkerhet. Ibland kan den drabbade också tro att du är ute efter dem. Kom dock ihåg att det personen upplever inte är deras fel och att det kan krävas ett tålmodigt, fortsatt arbete med situationen innan någon förbättring märks. Följande råd kan vara värda att pröva för att underlätta situationen.
Visa empati
När en nära familjemedlem eller vän har förföljelsevanföreställningar kan det vara lätt att tänka att tankarna är alltför irrationella för att kunna förändras. Du kanske också tvekar att hjälpa av rädsla för att dina insatser ska göra mer skada än nytta. Ett bättre sätt att förhålla sig till situationen är att fokusera på hur din närstående kan känna sig. Pröva följande formuleringar för att varsamt uttrycka din omtanke:
”Jag märker att du har känt dig överväldigad den senaste tiden.”
”Jag kan föreställa mig hur påfrestande det här måste vara för dig.”
Sök stöd för egen del
En stödgrupp kan hjälpa dig att få kunskap om resurser och strategier som andra i liknande situationer har haft nytta av. Oavsett om personen med förföljelsevanföreställningar är ditt syskon, barn, din förälder eller partner kan du överväga att söka terapi för att bättre förstå sjukdomen och lära dig hantera situationen. Om det är lämpligt kan en terapeut också vägleda dig i verklighetsprövning som du kan använda tillsammans med din närstående för att hjälpa personen.
Överväg familjeterapi
Familjeterapi med en utbildad terapeut kan hjälpa dig att lära dig hur du bäst bemöter en person med förföljelsevanföreställningar. En terapeut kan också vägleda dig i vad du kan säga och hur du bäst kan stödja personen för att förbättra förutsättningarna för återhämtning.
