I en nära relation definieras intimitet som viljan att visa sig själv ärligt, med både goda och dåliga sidor. Den är inte beroende av ömsesidighet. Familj, vänner, och romantiska partner kan alla utveckla intimitet. Rädsla för närhet, som också kallas undvikande ångest, intimitetsundvikande eller intimitetsrelaterat ångestsyndrom leder till känslomässig isolering eller okontrollerad närhet.
Om du har en fobi för närhet kanske du undviker den medvetet eller utan att inse det. Rädsla för närhet innebär inte alltid en önskan om personliga relationer. Du kan längta efter närhet men ändå inte kunna tillåta dig att vara sårbar.
Läs vidare för att lära dig mer om rädsla för närhet och vad du kan göra för att övervinna den.
Intimitet definieras som förmågan att verkligen visa sitt sanna jag för en annan människa, liksom känslan av närhet och samhörighet. Vissa skiljer mellan olika former av intimitet, till exempel:
- Intellektuell: Att vara kapabel att dela sina idéer och åsikter med andra.
- Känslomässig: Förmågan att förmedla sina djupaste känslor till en annan människa.
- Upplevelsebaserad: Förmågan att dela sina egna upplevelser med andra.
- Sexuell: Förmågan att dela sig själv sexuellt
- Andlig intimitet: Att vara kapabel att dela sin tro på en högre makt eller sin personliga samhörighet med andra.
Rädsla för närhet kan i varierande grad omfatta några eller alla dessa former av intimitet.
För den som är rädd för närhet uppstår problemet vanligtvis när relationer blir ”för nära”. Även om rädsla för närhet och rädsla för sårbarhet kan vara nära förknippade är de inte samma sak. En person som är rädd för närhet kan till en början känna sig bekväm med att vara sårbar och visa hela sitt jag för omvärlden, men det finns ofta gränser för hur nära personen vill komma.
Här är fem vanliga tecken att vara uppmärksam på om du eller din partner har en fobi för närhet:
1. Överenskommen monogami & öppna relationer
Många relationer hör inte till denna kategori, eftersom parterna har en uttalad överenskommelse om monogami eller föredrar att ha en sexuellt öppen relation. De brukar vara överens om att granska sina egna sexuella ideal och uppfattningar. Det finns ett starkt engagemang för varandra, öppenhet och en fortsatt vilja att vårda relationen sexuellt eller på andra sätt som är viktigare för dem. Var och en går frivilligt med på överenskommelsen, snarare än av rädsla för att bli övergiven eller av förtvivlan.
Vi ser i allmänhet många par som har kommit överens om att minska eller undvika närhet, särskilt när det gäller att lösa svårigheter eller erkänna sina verkliga sexuella känslor. De tycker att det är mycket lättare att överlåta detta ansvar på andra. Det är också möjligt att närheten i en monogam relation känns alltför intim och att andra personer förs in i det sexuella samlivet för att minska intimiteten.
2. Många kortvariga relationer
Oförmåga att bekräfta sig själv kan leda till seriell monogami när bekräftelsen från en relation inte längre räcker till. Personen kan behöva lämna relationen för att åter få bekräftelse från andra och på så sätt hantera sina känslor kring sitt utseende, sin attraktionskraft, sitt egenvärde och andra sidor av sig själv. Ett annat alternativ är att stanna kvar men söka bekräftelse genom att i hemlighet använda dejtingappar eller ha relationer på nätet.
3. Otrohet och utomäktenskapliga relationer
Otrohet är en vanlig strategi när bekräftelsen från en partner upphör – vilket den förr eller senare gör, eftersom det är påfrestande att hållas ansvarig för att bekräfta någon som inte kan bekräfta sig själv. Liksom öppna relationer kan otrohet användas för att undvika sexuella problem eller minska närheten.
4. Svårigheter med kommunikation och samspel
Ett annat tecken på rädsla för närhet är att du inte kan förmedla dina behov till din partner. Känslan av att dina behov eller önskningar kommer i andra hand kan göra det svårt att uttrycka dem. Det är viktigt att komma ihåg att våra partner inte vet vad vi behöver om vi inte berättar det. Att inte berätta kan ofta kännas som en bekräftelse på att våra behov är oviktiga. På sikt kan oförmågan att förmedla behov och diskutera dessa svårigheter i relationen förstöra tilliten.
5. Svårigheter med fysisk närhet
Människor kan ha svårt med handlingar som innebär fysisk närhet. Det kan också leda till att vissa överkompenserar med fysisk närhet, i stället för andra former av intimitet, så att den förekommer oftare än den andra partnern skulle önska.
För många ligger känslor av övergivenhet och av att bli uppslukad, liksom rädsla för förlust, bakom rädslan för närhet. Dessa rädslor kan överlappa varandra. Även om de skiljer sig åt leder båda till beteenden som först drar partnern till sig och sedan stöter bort hen.
Denna oro är vanligtvis förankrad i barndomsminnen och väcks av det som händer här och nu i vuxna relationer. Det kan vara förvirrande om man bara betraktar relationerna i nuet.
Ångestsyndrom har ett samband med rädsla för närhet.
Rädsla för att bli övergiven
Den som är rädd för att bli övergiven oroar sig för att partnern ska lämna hen. Denna rädsla bottnar vanligtvis i en barndomsupplevelse av att ha blivit känslomässigt eller fysiskt övergiven av en förälder eller någon annan betydelsefull vuxen.
Rädsla för att bli uppslukad
Den som är rädd för att bli uppslukad av en relation fruktar att bli dominerad, kontrollerad eller att ”förlora sig själv”. Denna oro kan ha sitt ursprung i en uppväxt i en familj med otydliga gränser mellan familjemedlemmarna.
Intimitetsrelaterade ångestsyndrom
Fobi för närhet kan också vara ett symtom på social fobi eller ett ångesttillstånd. Vissa läkare betraktar rädsla för relationer eller närhet som en undergrupp till dessa tillstånd.
Människor som är rädda för att bli dömda, bedömda eller avvisade av andra är mer benägna att undvika att utveckla djupa, personliga band. Dessutom kan vissa specifika fobier, till exempel rädsla för beröring, förekomma samtidigt med rädsla för närhet.
Andra kan däremot känna sig bekväma i ytliga sociala sammanhang, med hundratals ”vänner” och bekanta på sociala medier men utan några verkligt personliga relationer.
Många som är rädda för närhet har svårt att uppfatta uppriktiga uttryck för tillgivenhet från sina partner och närstående.
Här är några råd som kan hjälpa dig att övervinna din rädsla för fysisk närhet:
Var uppmärksam på din partners synpunkter och oro som ett första steg mot att övervinna din rädsla för närhet. Var beredd att tala öppet och ärligt om vad rädslan bottnar i. Sök professionell hjälp om rädslan påverkar din livskvalitet.
Fundera på varför du känner så här. Att sätta ord på dina känslor kan hjälpa dig att förstå dina upplevelser och minnen. När började din rädsla för närhet? Minns du första gången du insåg att du hade problem med närhet?
Våga. Det krävs mod att öppna sig för andra, visa sitt sanna jag och tillåta sig att vara sårbar. Att lära sig övervinna sin rädsla för närhet innebär att våga lita på någon och hoppas att bli accepterad. Låt inte rädslan hindra dig från att ta en chans.
För att övervinna din rädsla för närhet kan du prova kognitiv beteendeterapi hos en certifierad terapeut. Genom att lära dig att ompröva och omformulera obehagliga tankar kan du kanske tysta din inre kritiker och gradvis övervinna din rädsla för närhet med dina närstående.
En ond cirkel av rädsla och spänning kring närhet kan utvecklas. Ju mer orolig och ångestfylld du är, desto mer undviker du närhet. Ju längre du ignorerar den, desto mer upprörd och orolig känner du dig. Detta beteendemönster förstärker bara rädslan. Prova meditation eller yoga för att lindra spänningen och oron. Om det inte passar dig bör det räcka att varje dag avsätta tid för något du vill göra.
Se över din bakgrund. Det första steget mot att övervinna rädsla för närhet är att förstå var den kommer ifrån och hur den visar sig i ditt liv i dag.
Uppskatta din partners engagemang och vilja att hjälpa dig att övervinna din rädsla för närhet, om hen har visat sig beredd att stanna vid din sida medan du arbetar med din oro.
Gör små förändringar. Öva på att vara sårbar medan du lär dig att övervinna din rädsla för närhet. Presentera dig för nya människor och utmana varsamt och försiktigt dina känslomässiga gränser. Du kommer gradvis att kunna utveckla din förmåga att ta risker och göra förändringar. Så småningom kommer du att inse att närhet och att visa ditt sanna jag för omvärlden har fördelar jämfört med att leva bakom en mask av rädsla och stora svårigheter med närhet.
Kompletterande läkemedelsbehandling kan vara ett alternativ i svåra fall, om samtalsterapi inte räcker för att lindra ångest och andra symtom som hör samman med rädsla för närhet.
Kontakta din läkare eller läkare i primärvården innan du tar något läkemedel.
Om en närstående kämpar med rädsla för närhet behöver du ha tålamod. Bakslag är att vänta och är helt acceptabla. Det är avgörande att skapa trygghet och tillit innan din närstående kan börja öppna sig.
Om din närstående försöker stöta bort dig, försök att inte ta det personligt eller reagera med ilska. Förstå att personen är rädd för att du ska avvisa hen, inte tvärtom.
När du funderar över din partners ord och handlingar, tänk på hens rädsla för att bli avvisad, övergiven eller uppslukad. Uppväxten kan göra att din partner uppfattar en handling på ett annat sätt än du.
Om din partner till exempel är rädd för att bli uppslukad efter att ha vuxit upp i en familj med otydliga gränser kan överraskningen ”vi ska åka på en resa” upplevas som allt annat än omtänksam och glädjefylld. Den kan i stället förstärka rädslan för att bli dominerad eller kontrollerad. Att erbjuda tydliga alternativ och se till att din partner är delaktig i alla beslut kan däremot uppfattas som mer kärleksfullt.
Det är viktigt att regelbundet påminna om din kärlek, i både ord och handling. Utgå inte från att din partner ”känner” sig uppskattad och älskad. Främja och uppmuntra en miljö där hen kan känna sig värd denna kärlek.
Viktigast av allt är att förklara för din partner att det är en gemensam ansträngning att övervinna ångesten. Även om du förmodligen är nyfiken behöver du inte veta hur allt började. Det din närstående behöver är i stället ditt stöd och att du lyssnar när hen är redo att prata.
Kom slutligen ihåg att rädsla för närhet vanligtvis visar sig i djupa, meningsfulla relationer snarare än i ytliga. Den utlöses också oftare av positiva än av negativa känslor.
För att hantera rädsla för närhet behövs vanligtvis professionell hjälp, särskilt om rädslan bottnar i komplicerade händelser i det förflutna. En god terapeutisk relation, respekt, förståelse och tillit är viktiga delar av läkningsprocessen, så välj din terapeut med omsorg. Du kan behöva prova flera terapeuter innan du hittar någon som passar dig.
Din terapeut kan hjälpa dig att bearbeta tidigare eller aktuella upplevelser som gör det svårt att förstå problemet, och att utforma en rad små steg för att gradvis ta dig igenom rädslan.
Många som är rädda för närhet kämpar också med depression och ångestsyndrom och substansmissbruk, som alla kräver behandling. En terapeut kan också hjälpa till med individuella bekymmer.
Terapi vid svårigheter med närhet
Terapeuter som är specialiserade på svårigheter med närhet arbetar med problem som uppstår när psykiska hälsoproblem, relationer, sex och svårigheter med intimitet samverkar. De är specialiserade på behandling av alla slags trauman: fysiska, sexuella, känslomässiga, ekonomiska, andliga och så vidare. De hjälper också människor att övervinna olika hinder.
Individuell terapi kan hjälpa vid tvångsmässiga beteenden och beroende, svårigheter med närhet, sund gränssättning, sexualitet, relationsproblem, stört ätbeteende, missnöje med kroppsbilden, personlighetssyndrom och förstämningssyndrom.
Det finns många olika terapiformer. Enligt forskning kan kognitiv beteendeterapi, psykoanalys och andra former av kroppsinriktad terapi och samtalsterapi bidra till att förbättra livskvaliteten. Kvaliteten på relationen till terapeuten är den faktor som mest konsekvent påverkar om interpersonell terapi är till hjälp.
Strategier för att hantera rädslan
Oavsett om du arbetar med en psykoterapeut eller inte finns det vissa saker som bara du själv kan göra för att övervinna rädsla för närhet. Det handlar främst om att möta och utmana negativa föreställningar om dig själv, vilket är avgörande för en långsiktig utveckling.
Detta kan ta tid och kräver en vilja att acceptera osäkerhet och att reflektera över det förflutna för att förstå hur och varför denna fobi utvecklades.
Acceptera det okända.
Den som är rädd för närhet är också rädd för följderna av en dålig relation. Det är viktigt att acceptera att det inte finns några garantier i livet eller i samspelet mellan människor. Varje möte med en annan människa innebär i slutänden ett risktagande. Trots det är sociala band en grundläggande del av att vara människa.
Man har funnit att positiva erfarenheter av relationer kan bidra till att minska rädsla. En viktig reservation är att du bara bör göra detta med någon som du vet att du kan lita på. Försök att fokusera på livet dag för dag i stället för att fokusera på, eller önska dig, ett visst resultat.
Visa självmedkänsla
För att kunna övervinna din rädsla för närhet bör du först känna dig trygg med dig själv. Att bli avvisad är inte så hemskt som det kan verka om du fullt ut förstår och accepterar ditt värde som människa.
Du kommer att kunna sätta lämpliga gränser för att undvika att bli uppslukad och hantera att bli lämnad eller övergiven om det skulle hända.
Självmedkänsla kan verka enkelt för vissa, men känns inte självklart för alla. Om du inte vet var du ska börja finns det flera bra böcker och övningsblad att välja mellan.
Se tillbaka på ditt förflutna
De flesta av oss vill inte tänka negativt om en förälder eller annan föräldragestalt. Försök ändå att vara ärlig om dina relationer under barndomen för att identifiera sådant som kan ha bidragit till din rädsla för närhet. Fundera över vilka budskap du fick från dina närstående och jämför dem med dem du borde ha fått.
Om din förälder var försumlig, utsatte dig för övergrepp eller var dominerande kan insikten att relationen till föräldern inte är den enda mallen för nära relationer hjälpa dig att förstå vilka möjligheter till närhet som finns.
Lyssna på din inre röst
Den inre dialog som bidrar till hur rädsla för närhet tar sig uttryck är ofta djupt rotad. Efter att ha funnits som en inre monolog under hela livet kan den kännas normal för dig.
Försök att lägga märke till när du dömer dig själv negativt i stället för att acceptera den inre kritikern. Försök förstå var dessa omdömen kommer ifrån och utmana och korrigera dem när du kan.
Se över dina mål.
Vilka är dina verkliga mål i livet? Vill du ha en långvarig relation? Om svaret är ja, hur har du tidigare stött bort människor? Ta dig tid att reflektera över dina önskningar och ambitioner och över hur dina handlingar har hjälpt eller hindrat dem.
Ge dig själv tid
Det tar lång tid att övervinna rädsla för närhet. Även när du tycker att du har gjort framsteg kommer du utan tvekan att få bakslag. Förlåt dig själv när det händer och tala vänligt till dig själv.
Försök att inte se rädslan som en svaghet i din personlighet. Betrakta den i stället som något som sannolikt har djupa rötter i ditt förflutna och som du kan arbeta med för att förbättra din framtid.
Enligt forskning har positiva erfarenheter av relationer också visat sig vara gynnsamma för personer som har svårt med närhet.
Sådana positiva upplevelser kan med tiden göra det lättare att utveckla närhet.
