På ett eller annat sätt visar vi alla tecken på maladaptivt beteende, men bara i begränsad omfattning. Maladaptivt beteende kan förekomma hos vem som helst någon gång i livet. Barn kan till exempel få vredesutbrott, vuxna kan skrika eller kasta saker när de är rasande, och en chef kan snäsa åt en anställd under en dålig dag. Maladaptiva beteenden är ett vanligt sätt att hantera påfrestningar bland människor i alla åldrar, även om de inte nödvändigtvis är hälsosamma eller hjälpsamma.
En maladaptiv personlighetsstörning är ett tillstånd som kännetecknas av handlingar eller beteendemönster som är problematiska eftersom de gör att individen hanterar utmaningar på ineffektiva och ofta djupt upprörande sätt. Det kan bland annat handla om passiv aggressivitet, bitterhet och undvikande, som hindrar personen från att hitta hälsosamma sätt att anpassa sig till olika situationer. Med rätt behandling kan personen dock hitta sätt att hantera eller förändra dessa beteenden.
En person utvecklar maladaptiva beteenden när hen lär sig att hantera stressande situationer och händelser på kontraproduktiva och problematiska sätt. Även om detta är gemensamt för alla maladaptiva beteenden kan omständigheterna och erfarenheterna variera avsevärt. Maladaptiva beteenden kan förekomma i vissa eller alla sammanhang i en persons liv, bland annat i familjen, på arbetsplatsen, i sociala kontakter och i samhället.
För att förstå maladaptiva beteenden är det viktigt att inse att varje beteende fyller en funktion. Detta brukar kallas beteendets ”funktion”. När människor utför ett beteende strävar de efter ett visst mål. Målet kan vara att få något att upphöra, exempelvis en smärtsam känsla, eller att få något att hända, som att få sin partner att göra något som man önskar. Maladaptiva handlingar för personen närmare målet, men på sätt som gör livet svårare.
Många olika beteenden fyller samma funktion; det finns oftast flera sätt att nå samma mål. Psykologiskt hälsosamma vanor förväntas hjälpa individen att nå sitt mål med så få hinder som möjligt. Maladaptiva handlingar innebär det motsatta.
Maladaptivt jämfört med adaptivt beteende
Adaptiva beteenden uppnår ett mål, eller ”fyller funktionen”, på ett sätt som ger så goda resultat som möjligt och minimerar negativa följder. Det är vanor som gör det möjligt att anpassa sig till de hinder man möter utan att göra livet svårare.
Orsakerna till maladaptiva beteenden varierar mycket. Exempel är personliga erfarenheter, inlärda beteenden, dysfunktionella tankeprocesser och svårigheter att reglera känslor.
Ångest förekommer ofta tillsammans med maladaptivt beteende.
Om en person lätt blir ångestfylld i vissa situationer eller nästan hela tiden kan hen ofta söka olika sätt att minimera eller minska sina symtom. Eftersom maladaptiv ångest är svår att hantera kan personen välja den snabbaste eller enklaste lösningen framför den mest effektiva. Personen kan dessutom ägna sig åt beteenden som hen själv inser är maladaptiva, men ångesten kan hindra hen från att hitta en mer effektiv strategi.
Den som växer upp i ett hem där ångest är ett problem kan lära sig mindre hjälpsamma hanteringsstrategier av sina omsorgspersoner. Ett barn vars föräldrar lider av oro tar ofta efter föräldrarnas mönster.
Traumatiska situationer kan också leda till maladaptivt beteende när en person försöker undvika eller glömma sitt trauma. Detta kan exempelvis gälla soldater som har upplevt strid och barn som har utsatts för övergrepp. I många fall utvecklar traumautsatta dessa beteenden när de försöker undkomma eller förändra något som ligger utanför deras kontroll. Trauma är dessutom ofta en orsak till maladaptivt dagdrömmande.
Generellt sett finns det två kategorier av maladaptivt beteende.
Målinriktat
De flesta maladaptiva beteenden är hanteringsstrategier som syftar till att minska negativa känslor och förstärka positiva, men i praktiken fungerar de sällan.
Ett barn väljer en metod ur sin befintliga repertoar och observerar resultatet för att lära sig.
En metod som bidrar till målet att undanröja obehagliga känslor eller förstärka positiva känslor förstärks. En metod som inte uppnår detta mål blir mindre benägen att upprepas.
Denna form av känslostyrd förstärkningsinlärning får vanligen ytterligare negativa konsekvenser.
Vanemässigt
Med tiden blir belönade handlingar till vanor, och de ihållande maladaptiva beteendena kan utlösas av signaler från exempelvis omgivningen eller känslor
Processen är ofta självförstärkande, så de ursprungliga omständigheterna behöver inte finnas kvar för att beteendet ska utlösas.
Därför följer det vanligtvis ett självdestruktivt mönster.
Andra möjliga orsaker till dysfunktionellt beteende är:
Autismspektrumtillstånd (AST). På grund av svårigheter att hantera sociala situationer utvecklar personer med autism ofta maladaptiva beteenden.
Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (borderline). Tillståndet kännetecknas av mycket stora svårigheter att reglera känslor, vilket ofta leder till maladaptiva beteenden när personen försöker hantera känslorna.
Trauma. Sexuella övergrepp under barndomen är förknippade med självskada, drogberoende och sexuellt riskbeteende. Trauma kan också ge upphov till maladaptivt beteende hos vuxna.
Utvecklingsavvikelser. En studie från 2010 med begränsad omfattning fann ett samband mellan sömnstörningar och maladaptivt beteende hos personer med försenad utveckling.
Paniksyndrom. Personer med paniksyndrom ägnar sig ofta åt maladaptiva beteenden i ett försök att lindra sina symtom.
Komplex PTSD (CPTSD). Detta är ett tillstånd som en person utvecklar efter att ha upplevt många traumatiska händelser. Som en följd av personens försök att hantera de samlade effekterna av dessa händelser kan CPTSD leda till maladaptiva beteenden.
Maladaptiva vanor kan påverka människors liv på många sätt. De kan vara mycket problematiska eftersom de kan lindra svårigheter på kort sikt men leda till allvarliga problem med tiden. Många kan tro att de hanterar en situation väl, men senare upptäcka att andras reaktioner på deras handlingar skapar problem. Även när problemen blivit tydliga kan det vara svårt att byta riktning och ändra strategi.
Bland följderna av maladaptivt beteende finns:
Bristande sociala färdigheter
En persons sociala färdigheter kan försämras med tiden om hen väljer beteenden som får andra att misstro eller hata hen. Att förlita sig på ett enda sätt att hantera ett problem garanterar inte att andra accepterar det eller reagerar positivt.
Svårigheter att hävda sina behov
En person som använder maladaptiva beteenden eller undviker svåra situationer kan ha svårt att hävda sina behov. Att undvika ett problem tyder vanligtvis på en ovilja att stå upp för sig själv, vilket kan leda till att personens önskemål eller behov ignoreras eller förbises.
Svårigheter att hantera ilska
En person kan ha svårt med att hantera ilska om hen uttrycker den på ett sätt som skapar fler svårigheter än ilskan i sig. Fysiskt våld och verbala kränkningar är maladaptiva beteenden som utgör två former av problem med ilskereglering.
Problem med skadligt substansbruk
Ett vanligt exempel på maladaptivt beteende är att förlita sig på alkohol och/eller droger för att undvika obehagliga känslor. Detta kan vara särskilt svårt eftersom substanser ger en kortvarigt smärtlindrande effekt. Så snart effekten avtar återkommer dock den uppskjutna smärtan omedelbart.
Svårigheter på arbetsplatsen
Problem med arbetsprestationen uppstår när en person använder maladaptiva hanteringsstrategier för utmaningar som direkt påverkar arbetet. När personliga svårigheter hanteras på ett improduktivt sätt kan det vara svårt att behålla fokus på arbetsprestationen.
Konflikter i familjen
Familjekonflikter uppstår när familjemedlemmar blir upprörda över en persons maladaptiva handlingar. Om familjemedlemmarna inser hur problematiskt och komplext beteendet är innan personen själv gör det kan detta orsaka betydande lidande och påfrestningar i relationen. Det beror på att personen som uppvisar maladaptiva beteenden kan vara helt omedveten om hur de påverkar närstående.
Fysiska hälsoproblem
Medicinska och kroppsliga problem kan också uppstå, eftersom beteendeval ofta är direkt kopplade till högt blodtryck, diabetes, obesitas, sömnstörningar, leversjukdom, kroppsligt obehag och magbesvär.
De typer av maladaptiva beteenden som beskrivs nedan kan utvecklas till ett självdestruktivt mönster. Att förstå exemplen på maladaptivt beteende hjälper dig att hantera dina egna beteenden och stöder arbetet med att förändra dem till mer positiva, adaptiva beteenden.
Undvikande
Att undvika fara eller dra sig ur en obehaglig situation är ofta det bästa handlingsalternativet, särskilt i situationer som man inte verkar kunna kontrollera. Att upprepade gånger undvika att göra något man borde göra är däremot ett maladaptivt beteende.
Anta att du lider av social ångest men har ett yrke som kräver regelbunden kontakt med andra. Om du ofta låtsas vara sjuk eller går ut bakvägen efter fem minuter tar du inte itu med problemet.
Adaptiva beteenden kan vara att söka hjälp för social ångest, pröva exponeringsterapi och hitta ett mer passande yrke.
Andra undvikandebeteenden är:
- Att undvika ögonkontakt under ett samtal
- Att tala mycket lite eller inte alls.
- Att inte be om ett förtydligande när det behövs
Socialt tillbakadragande
Det är inget fel med att föredra ensamhet framför sociala aktiviteter. Det är inte heller fel att lämna en fest för att slippa stöta på en tidigare partner.
När undvikande blir din huvudsakliga strategi begränsar du dina sociala kontakter. Tänk på studenten som spelar datorspel för att slippa gå med i föreningar och träffa nya människor. Aktiviteterna fungerar som distraktion och lindrar ångesten för stunden.
Undvikande bidrar inte nämnvärt till att förbättra hanteringsförmågan över tid. När inbjudningarna upphör och den maladaptiva ångesten därmed ökar blir följden isolering.
Passiv aggressivitet
Passiv aggressivitet innebär att uttrycka fientliga känslor indirekt i stället för öppet. Man säger en sak men menar något annat. Beteendet speglar de verkliga känslorna.
Din partner vill till exempel stanna hemma och avbokar ert restaurangbesök. Du har sett fram emot det i flera veckor och blir besviken. I stället för att uttrycka ditt missnöje ler du och säger att allt är bra.
Senare smäller du i dörrar och blir rasande över helt andra saker. Du är arg, men har inte kommit särskilt långt med att förmedla dina känslor.
Självskada
Vissa reagerar på stressande situationer genom att skada sig själva, exempelvis genom att:
- Riva, bränna eller skära i huden
- Pilla på sår eller sårskorpor
- Rycka bort ögonfransar, hår och/eller ögonbryn
- Tillfoga sig själv skador eller banka huvudet mot något
- Vägra ta ordinerade läkemedel
Detta kan ge tillfällig lindring, men förvärrar tillståndet och kan skada hälsan.
Ilska
Ilska är en vanlig känsla. Ilska som leder till konstruktiva handlingar är till nytta.
Den är inte till hjälp om du ofta är upprörd eller har lätt för att få vredesutbrott. Vredesutbrott löser inte problemen. De hindrar din förmåga att kommunicera väl och får andra att dra sig undan.
Ett barns vredesutbrott hör till denna kategori. De flesta barn inser så småningom att det finns bättre sätt att nå det önskade resultatet.
Skadligt substansbruk
Substansbruk, oavsett om det gäller alkohol, receptbelagda läkemedel eller illegala droger, kan vara en form av undvikandebeteende. Det är problematiskt när substanser används för att lindra ångest eller bedöva känslor.
En sådan flykt från verkligheten är i bästa fall tillfällig. Beteendet kan leda till fysiskt och psykiskt beroende, vilket skapar en helt ny uppsättning problem.
Maladaptivt dagdrömmande
Dagdrömmande är vanligtvis en givande aktivitet. Det låter tankarna röra sig fritt och underlättar problemlösning. Man tror att en genomsnittlig person dagdrömmer hundratals gånger om dagen.
Maladaptivt dagdrömmande innebär att ägna sig åt långvariga fantasier i stället för mänsklig kontakt eller deltagande i verkliga livet. Dagdrömmarna kan pågå i timmar och innehålla berättelser och karaktärer som får en att ständigt återvända till dem. Då kan de hindra en från att möta verkligheten.
