Psykiatriska vårdinrättningar – även kallade psykiatriska sjukhus, psykiatriska avdelningar eller enheter för psykiatrisk vård – spelar en avgörande roll för att diagnostisera, behandla och stabilisera personer med allvarlig psykisk sjukdom. Dessa inrättningar erbjuder psykiatrisk vård dygnet runt och en säker miljö där patienter kan få bedömning, läkemedelsbehandling och evidensbaserade terapier som KBT, DBT, stödsamtal och familjeterapi.
Utöver traditionell psykiatrisk vård integrerar många inrättningar numera holistiska behandlingsformer – däribland bildterapi, musikterapi och terapeutiska fritidsaktiviteter – för att stödja återhämtning. Patienter kan läggas in frivilligt eller med tvång, beroende på kliniskt behov och tillämpliga rättsliga kriterier. Kunskap om hur psykiatriska vårdinrättningar fungerar, vilka som kan läggas in och vilka rättigheter patienterna behåller kan bidra till att minska stigmatisering och vägleda familjer som söker lämplig psykiatrisk behandling.
Världsdagen för psykisk hälsa
En psykiatrisk vårdinrättning, ofta kallad psykiatrisk avdelning eller en psykiatrisk enhet, är ett sjukhus för personer med känslomässiga eller psykiska problem. En psykiatrisk vårdinrättning definieras som ett psykiatriskt sjukhus, en enhet för psykiatrisk vård, en psykiatrisk klinik, ett sanatorium eller någon annan inrättning där legitimerad vårdpersonal diagnostiserar psykiska funktionsnedsättningar eller psykisk sjukdom, däribland men inte enbart en psykiatrisk avdelning på ett allmänsjukhus. Den är utformad för att erbjuda en säker miljö där människor kan få ändamålsenlig psykiatrisk terapi och behandling.
En del människor är rädda för att läggas in på en psykiatrisk vårdinrättning. Personer med psykisk sjukdom kan känna oro inför att vara borta från sin vanliga miljö och sina rutiner, och inför att inte ha full kontroll över vardagen på sjukhuset. Andra kan oroa sig för de andra patienterna, och många äldre påverkas fortfarande av den stigmatisering som förknippas med psykiatriska patienter och med äldre tiders sanatorier, mentalsjukhus och asyler.
Inläggning kan ske frivilligt. Inläggning med tvång kräver att tillämpliga rättsliga kriterier är uppfyllda; ett symtom eller en diagnos räcker inte. Följande problem motiverar en bedömning och kan tyda på behov av sjukhusvård:
- Självmordstankar
- Självskada eller skada på andra
- Missbruk av droger och/eller alkohol
- Ångest eller svårt känslomässigt lidande
- Att skada sig själv eller vara oförmögen att ta hand om sig själv är båda exempel på självdestruktivt beteende.
- Att utsätta andras liv för fara
- Svårigheter att hantera sin omgivning, hemma eller ute i samhället
- En diagnostiserad psykisk sjukdom som inte kan behandlas i öppenvård
Tvångsvård på en psykiatrisk vårdinrättning är vanligen avsedd för personer som på grund av sina psykiska problem utgör en risk för sig själva eller andra. För personer som återfallit i brott och vars handlingar var en direkt följd av deras psykiatriska sjukdomar, exempelvis akut depression eller obehandlad schizofreni, kan sådan vård också användas som ett alternativ till fängelsestraff.
Olika psykiatriska vårdinrättningar arbetar på olika sätt, men när någon har lagts in får personen vanligtvis träffa en kliniskt verksam behandlare – oftast en psykiater och även en läkare. Dessa yrkespersoner undersöker patientens psykiska symtom och välbefinnande. Patientens behandlingsteam informeras nu om hur allt fungerar. Måltider kan till exempel serveras i ett gemensamt utrymme i stället för på varje patients rum.
Därefter går patienten tillsammans med sin ordinarie läkare eller en läkare på vårdinrättningen igenom behandlingsalternativen, som kan omfatta psykiatriska läkemedel utifrån kliniskt behov. Inläggning och samtycke till behandling är skilda frågor. All behandling utan samtycke måste uppfylla relevanta rättsliga villkor; patienter bör göras delaktiga i besluten och informeras om sina rättigheter.
Under dagtid har patienter inom psykiatrin vanligtvis följande schema:
- Gruppterapi – Ett lett samtal med andra patienter. Vårdpersonal, en psykolog eller en socionom leder vanligtvis denna typ av grupp.
Gruppterapi kan användas för att ta upp behandlingsfrågor, exempelvis behandlingsmål och farhågor, främja lärande eller fokusera på en viss terapiform, såsom bildterapi eller kognitiv beteendeterapi (KBT).
- Individuell terapi – enskilda samtal mellan en yrkesperson, exempelvis en psykolog, psykiater eller socionom, och en patient. Denna terapiform kan vara psykodynamisk (även kallad ”samtalsterapi”) eller inriktad på en specifik terapimetod, såsom kognitiv beteendeterapi (KBT) eller dialektisk beteendeterapi (DBT). Behandlarna undersöker olika insatser för psykisk hälsa (terapiformer).
- Egen tid – det finns ofta gott om ledig tid mellan aktiviteterna. Var och en bestämmer hur denna tid ska användas, men vila och reflektion, liksom arbete eller studier om det är möjligt, kan vara till nytta.
- Besök – vårdinrättningen bestämmer när en patient får ta emot besök, men många har besökstider under dagen. Patienter som har sällskap av en annan person kan få tillåtelse att lämna inrättningen under helgerna.
En domstol, nämnd, kommission eller annat behörigt organ fattar ett formellt beslut om att en person ska tas in på ett psykiatriskt sjukhus. Begreppet omfattar intagning med tvång på en psykiatrisk vårdinrättning. Intagning på grund av psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning omfattas också av begreppet. Även intagning av andra skäl, såsom droganvändning, omfattas. En patient som vistas på en psykiatrisk vårdinrättning frivilligt eller för observation omfattas inte av denna definition.
För att en person ska förklaras sakna förmåga på grund av sitt psykiska tillstånd krävs ett rättsligt eller administrativt förfarande som leder till ett behörigt avgörande om att personen antingen utgör en risk för sig själv eller andra, eller inte kan sköta sina egna angelägenheter. Även om en verksamhet som omfattas av HIPAA, exempelvis en vårdgivare, kan lämna en bedömning av en person inom ramen för ett rättsligt förfarande, utgör en sådan bedömning inte ett rättsligt avgörande enligt lagen.
Inläggning innefattar en klinisk bedömning och tillämpliga samtyckesförfaranden. Din läkare eller en specialistläkare kan remittera dig. Frivilligt inlagda patienter kan vanligtvis begära utskrivning; alla begränsningar måste ha laglig grund enligt lokala regler.
Om en frivilligt inlagd patient ber att få lämna kräver varje tillfälligt kvarhållande att relevanta rättsliga kriterier är uppfyllda och att en bedömning görs. Tidsgränserna varierar mellan jurisdiktioner. För barn gäller särskilda regler om inläggning, samtycke och skydd; en förälder eller vårdnadshavare bör be det lokala vårdteamet om råd kring det tillämpliga förfarandet.
Vårdteamet bör förklara den rättsliga grunden, tidsgränser, obligatoriska undersökningar och rätten till omprövning eller överklagande vid varje kvarhållande. Sök aktuell lokal rådgivning; det finns ingen universell regel om undersökning eller utskrivning inom 24 timmar.
I Irland utesluter paragraf 8 i Mental Health Act 2001 inläggning med tvång enbart på grund av personlighetsstörning, social avvikelse eller beroende av droger eller berusningsmedel. Detta är inte ett generellt förbud mot nödvändig slutenvård. Fråga det lokala vårdteamet vilken lagstiftning och vilka ikraftträdandebestämmelser som för närvarande gäller.
Följande sammanfattar definitionerna i Irlands Mental Health Act 2001, inte universella kliniska definitioner eller regler för inläggning. Enligt detta regelverk omfattas psykisk sjukdom, svår demens eller betydande intellektuell funktionsnedsättning av den rättsliga definitionen av psykisk störning om:
- Det finns en betydande risk för att du till följd av din sjukdom, funktionsnedsättning eller demens omedelbart orsakar dig själv eller andra allvarlig skada.
- Ditt omdöme är på grund av sjukdomens, funktionsnedsättningens eller demensens svårighetsgrad så nedsatt att ditt tillstånd kan försämras om du inte läggs in för behandling som endast kan ges på sjukhus, och en inläggning sannolikt skulle förbättra din psykiska hälsa avsevärt.
Psykisk sjukdom definieras som ett psykiskt tillstånd som förändrar tankar, känslor, varseblivning eller omdöme och allvarligt hämmar den psykiska funktionen i sådan grad att medicinsk behandling eller vård behövs för din egen eller andras skull.
Svår demens definieras som en försämring av hjärnans funktion som påverkar tänkandet och avsevärt hämmar intellektuell funktion, förståelse och minne, tillsammans med svåra psykiska symtom eller beteendesymtom, däribland fysiskt våld.
Betydande intellektuell funktionsnedsättning avser ett tillstånd i den psykiska utvecklingen som innefattar betydande nedsättningar av social och kognitiv funktion samt ett överdrivet aggressivt eller hänsynslöst beteende.
Överväger du psykiatrisk tvångsvård för en närstående? Du kanske är osäker på vad du kan göra. Du kanske inte ens är säker på om du själv behöver läggas in på sjukhus. Följande är avsett att besvara frågor som kan uppstå inför det svåra beslutet att få någon intagen på en psykiatrisk vårdinrättning utan personens samtycke.
I USA innebär inläggning inte i sig att en person saknar beslutsförmåga eller förlorar all rätt att vägra behandling. Under vilka omständigheter behandling utan samtycke är tillåten varierar mellan delstater och situationer.
Akutläkemedel kan ges till sjukhuspatienter som befinner sig i omedelbar fara. Akut behandling måste motsvara det kliniska behovet och uppfylla relevanta rättsliga villkor, med förklaring och granskning enligt gällande krav.
Om ett lugnande eller antidepressivt läkemedel kan ges utan samtycke beror på tillämplig lag, den akuta situationen och personens omständigheter; läkemedelsklassen avgör inte detta ensam.
Svår depression, självmordstankar, psykos eller mani motiverar en skyndsam klinisk bedömning. Kontakta akutsjukvård eller annan akut hjälp om någon är i omedelbar fara eller om säkerheten inte kan upprätthållas.
Följande är vanliga exempel på möjliga konsekvenser:
- Förstörda relationer
- Ekonomisk ruin
- Oförmåga att tillgodose grundläggande behov i vardagen
- Fysiska skador eller skada på andra
- Självmord
Vissa psykiska kriser kan påverka omdömet, men en diagnos innebär inte i sig att personen saknar beslutsförmåga. Det kan bli personer i omgivningen som behöver ta initiativ till att söka hjälp, såsom polis, familjemedlemmar, personal inom psykiatrin eller akutpersonal, för att undvika katastrofala följder.
I USA varierar reglerna för tvångsintagning kraftigt mellan delstaterna, men för att en person ska kunna tas in med tvång måste personen lida av en psykisk störning.
För både tvångsåtgärder inom öppenvård och tvångsintagning för slutenvård tillhandahåller Mental Illness Policy Organization kriterier uppdelade per delstat.
Delstaterna kan ta hänsyn till följande kriterier:
- Personen utgör en verklig och uppenbar risk för sig själv (någon som har orsakat sig själv allvarlig fysisk skada, försökt skada sig allvarligt eller begå självmord, eller gjort försök till detta)
- En person med svår funktionsnedsättning (det vill säga någon som inte kan ta hand om sig själv)
- Tvångsbehandling behövs (är nödvändig för säkerhet och bättre hälsa)
Vissa delstater använder mindre vanliga kriterier, såsom:
- Lämplig behandling finns tillgänglig på den inrättning där personen ska tas in.
- Framtida risker för egendom
- Uppenbar oförmåga att samtycka
- Som det alternativ som innebär minst begränsningar
- Vägran att läggas in frivilligt på sjukhus
- Behandlingssvar
De flesta jurisdiktioner kräver att en person utgör ett tydligt och omedelbart hot mot sig själv eller andra för att kunna tas in med tvång, men så är det inte i alla delstater. Enbart vägran att ta emot behandling innebär inte att de lokala rättsliga kriterierna för tvångsinläggning är uppfyllda.
Att förstå begreppen
Psykiskt sjuk: I rättsliga sammanhang är uttrycket ”psykiskt sjuk” inte lika väldefinierat som vid behandling av psykiska störningar. Ingen delstat i USA, med undantag för Utah, använder en förteckning över erkända psykiska sjukdomar för att definiera psykisk sjukdom. Definitionen varierar i stället mellan delstaterna och uttrycks ofta på tvetydiga sätt som beskriver hur psykisk sjukdom påverkar tankar och beteende.
Allvarlig oförmåga att ta hand om sig själv: Tolkningen av detta begrepp skiljer sig mellan delstaterna. Det avser generellt en persons oförmåga att ta hand om sig själv.
Eftersom själva förfarandet varierar mellan delstaterna är det klokt att tala med en lokal sakkunnig som kan informera om vad som gäller i din delstat. Följande personer och instanser är bäst lämpade att ge råd:
- En psykiater eller din husläkare
- Ditt lokala sjukhus
- En jurist som arbetar med psykiatrirätt.
- Den lokala polismyndigheten
- Din delstats organisation för rättighetsskydd och intressebevakning
För att bedöma att en person utgör ett hot mot sig själv eller andra och genomföra ett psykiatriskt kvarhållande eller en hämtning krävs en behörig civil myndighetsperson, medicinsk personal eller en medlem i ett kristeam i de flesta delstater.
Alla psykiatriska sjukhus och vårdinrättningar betonar korta vårdtider. Den genomsnittliga vårdtiden på en psykiatrisk vårdinrättning för en patient med egentlig depression (MDD) var 6 dagar enligt en studie från 2019. Vissa personer med svåra symtom kan däremot behöva stanna längre. I denna studie skedde återinläggning ofta inom 30 dagar efter utskrivningen.
Patienter som själva kommer in ofrivilligt kan vilja lämna inom en eller två dagar, även om medicinska råd ges. Om patienten fördes dit mot sin vilja görs en bedömning av om personen kan ta hand om sig själv utan vård dygnet runt.
Även om varje inrättning har egna riktlinjer och rutiner avgörs utskrivning vanligtvis av ett antal faktorer:
- Följsamhet till läkemedelsbehandlingen
- Matintag
- Sömn
- Att kunna duscha
- Frånvaro av symtom som är specifika för sjukdomen
Dessa faktorer påverkar hur snart en patient skrivs ut. Inför utskrivningen vill läkarna och personalen försäkra sig om att alla är säkra och att ingen utgör ett hot mot sig själv eller andra.
Resurser
- MedlinePlus. (2024). Psykisk hälsa och beteende. National Library of Medicine.
- National Institute on Drug Abuse. (2023). Samsjuklighet: substansbruk och andra psykiska störningar. National Institute on Drug Abuse.
- National Institute on Drug Abuse. (2024). Behandling och återhämtning. National Institute on Drug Abuse.
- National Health Service. (2022). Översikt: kognitiv beteendeterapi (KBT). NHS.
- National Institute of Mental Health. (2024). Läkemedel vid psykisk ohälsa. National Institute of Mental Health.
- FindTreatment.gov. (findtreatment.gov).
- Centers for Disease Control and Prevention. (2023). Suicidprevention. Centers for Disease Control and Prevention.
- Cochrane. (u.å.). Cochrane-översikter. Cochrane.
- American Psychiatric Association. (2023). Vad är psykiatri? American Psychiatric Association.
- MedlinePlus. (2024). Psykiska störningar. National Library of Medicine.
- American Psychiatric Association. (u.å.). Vad är psykiatri? American Psychiatric Association.
