Är ADD och ADHD samma sak eller olika tillstånd? Ja, de skiljer sig åt, och skillnaden är viktigare än man kan tro. ADD och ADHD är båda tillstånd som kan påverka livet för barn och vuxna (även om diagnoser är vanligare bland barn). ADD och ADHD har gemensamma symtom, men är inte samma sak. ADD är en form av ADHD som inte innefattar rastlösa små rörelser eller ständig rörelse. Gränsen mellan de två är dock otydlig. Det finns mycket mer att känna till för att tydligt kunna skilja mellan ADD och ADHD. Detta förklaras nedan.
ADHD är en av de vanligaste neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna under barndomen, men kan också påverka vuxna. Känslor, vanor och förmågan att lära sig nya saker kan alla påverkas av ADHD.
Det finns tre olika former av ADHD:
- Huvudsakligen ouppmärksam form (den form som oftast kallas ADD)
- Huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv form
- Kombinerad form (hyperaktivitet och impulsivitet)
ADD är en undergrupp av ADHD och en föråldrad benämning. En person med ADD (huvudsakligen ouppmärksam ADHD) har tillräckliga tecken på ouppmärksamhet (eller är lättdistraherad), men är inte hyperaktiv eller impulsiv. Personer med hyperaktiv/impulsiv ADHD har däremot ett mönster av ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet–impulsivitet som påverkar deras förmåga att fungera och utvecklas.
ADD, uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet, är en benämning som tidigare användes för ADHD. Tidigare användes begreppet uppmärksamhetsstörning för att beskriva en person som hade svårt att koncentrera sig men inte var hyperaktiv. Den femte upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) publicerades av American Psychiatric Association i maj 2013. I DSM-5 omdefinierades kriterierna för att diagnostisera detta tillstånd. Begreppet ADD har nu ersatts av ADHD, som i sin tur delas in i olika kategorier eller undergrupper.
Former
1. Huvudsakligen ouppmärksam form
När begreppet ADD används avses vanligen huvudsakligen ouppmärksam ADHD. Det innebär att en person uppvisar tillräckliga tecken på ouppmärksamhet (eller är lättdistraherad), men inte är hyperaktiv eller impulsiv.
2. Huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv form
När en person uppvisar hyperaktivitet och impulsivitet men inte ouppmärksamhet diagnostiseras denna form.
3. Kombinerad form
När en person uppvisar tecken på ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet ställs diagnosen ADHD av kombinerad form.
ADHD, uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet, är inte bara ett tillstånd som förekommer under barndomen. Mellan 30 och 70 procent av barn med ADHD har kvar symtom i vuxen ålder. Vuxna vars ADHD aldrig uppmärksammades under barndomen kan dessutom få tydligare symtom senare i livet, vilket kan orsaka problem i arbetet eller i relationer. Många vet inte att de har ADHD och förstår därför inte varför de tycks ha svårt att nå sina mål.
ADHD hos vuxna tar sig något annorlunda uttryck än hos barn. Vuxna kan ofta komma för sent till arbetet eller till viktiga tillfällen. De kan inse att förseningarna hindrar dem från att nå sina mål, men verkar ändå inte kunna komma i tid. Vuxna med ADHD kan ha svårt att prioritera, påbörja och slutföra uppgifter. De är oorganiserade, rastlösa och lättdistraherade. Vissa personer med ADHD har svårt att koncentrera sig vid läsning. Svårigheter att behålla fokus och slutföra uppgifter kan påverka karriär, mål och relationer negativt. Svårigheter med självkontroll är vanliga hos vuxna med ADHD. Detta kan leda till:
- Svårigheter att kontrollera ilska.
- Impulsiva handlingar.
- Utbrott där obscena eller kränkande tankar uttrycks.
Du kanske har hört begreppen uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet (ADD) och uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (ADHD) användas som synonymer. ADD och ADHD är samma sak; den enda skillnaden är att ADHD har haft olika namn under de senaste tre årtiondena. Det beror på att kunskapen växer i takt med forskningen och att benämningen har ändrats för att återspegla den kunskapen.
När människor får veta att ADD och ADHD är samma sak kan de bli upprörda eller frustrerade. De tycker att bokstaven ”H”, som står för hyperaktivitet, inte beskriver dem själva eller deras barn på ett rättvisande sätt. Det kan vara till hjälp att förstå hur benämningen har förändrats över tid.
Hälso- och sjukvårdspersonal använder den femte upplagan av American Psychiatric Associations diagnosmanual (DSM-5) för att diagnostisera ADHD. Dessa diagnoskriterier säkerställer att personer med ADHD identifieras och behandlas korrekt. Att använda samma kriterier i olika områden kan också bidra till att fastställa hur många barn som har ADHD och hur tillståndet påverkar folkhälsan.
Nedan anges kriterierna för varje form av ADHD enligt DSM-V.
Ouppmärksamhet
Sex eller fler symtom på ouppmärksamhet hos barn under sexton år, eller fem eller fler symtom hos ungdomar och vuxna från sjutton års ålder. Tecknen på ouppmärksamhet ska ha funnits i minst sex månader och vara oförenliga med utvecklingsnivån:
- Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, arbete eller andra aktiviteter.
- Har ofta svårt att behålla uppmärksamheten vid uppgifter eller fritidsaktiviteter.
- Verkar ofta inte lyssna vid direkt tilltal.
- Följer ofta inte instruktioner och slutför inte skolarbete, vardagssysslor eller arbetsuppgifter (tappar till exempel fokus eller kommer in på annat).
- Har svårt att hålla ordning på uppgifter och aktiviteter.
- Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver uthållig mental ansträngning (som skolarbete eller läxor).
- Tappar ofta bort saker som behövs för uppgifter och aktiviteter (till exempel skolmaterial, pennor, böcker, verktyg, plånböcker, nycklar, papper, glasögon och mobiltelefoner).
- Blir lätt distraherad.
- Är ofta glömsk i vardagliga aktiviteter.
Hyperaktivitet och impulsivitet
Sex eller fler symtom på hyperaktivitet–impulsivitet hos barn under 16 år, eller fem eller fler symtom hos ungdomar och vuxna från 17 års ålder. Symtomen på hyperaktivitet–impulsivitet ska ha funnits i minst sex månader, vara störande och oförenliga med personens utvecklingsnivå:
- Rör ofta rastlöst på händer eller fötter, trummar med dem eller vrider sig på stolen.
- Lämnar ofta sin plats i situationer där personen förväntas sitta kvar.
- Springer ofta omkring eller klättrar i situationer där det inte är lämpligt (hos ungdomar och vuxna kan detta vara begränsat till en känsla av rastlöshet).
- Har ofta svårt att leka eller delta i fritidsaktiviteter under tystnad.
- Är ofta ”på språng”, som om personen ”drevs av en motor”.
- Pratar ofta oavbrutet.
- Svarar ofta innan frågan har besvarats färdigt.
- Har svårt att vänta på sin tur.
- Avbryter eller tränger sig ofta på andra (lägger sig till exempel i samtal eller lekar).
Vuxna med ADHD
ADHD är ett tillstånd som kan kvarstå långt upp i vuxen ålder. För att diagnostisera ADHD hos vuxna och ungdomar från 17 års ålder krävs endast fem symtom, jämfört med sex hos yngre barn. Senare i livet kan symtomen ta sig andra uttryck. Hyperaktivitet hos vuxna kan till exempel visa sig som stark rastlöshet eller genom att personen tröttar ut andra med sin energi.
En person med ADHD av kombinerad form har symtom på både ouppmärksamhet och hyperaktivitet. ADD är en äldre benämning på den huvudsakligen ouppmärksamma formen. Enligt nuvarande diagnoskriterier kan en person ha symtom på hyperaktivitet och ouppmärksamhet samtidigt vid ADHD av kombinerad form.
Även om ADHD inte kan botas kan många av de symtom som försämrar funktionsförmågan och orsakar lidande hanteras med en kombination av läkemedel (bland annat Concerta, Ritalin, Adderall och Vyvanse) och psykosociala stödsamtal. Kalendrar, planeringsverktyg, uppgiftsplanerare och tidshjälpmedel är exempel på organisationshjälpmedel som kan hjälpa personer med ADHD att fungera bättre.
Behandlingsinsatser vid ADHD
Psykoedukation
Genom psykoedukation uppmuntras du eller ditt barn att tala om ADHD och dess konsekvenser. Det kan hjälpa barn, ungdomar och vuxna att förstå sin ADHD-diagnos och att hantera och leva med tillståndet.
Beteendeterapi
Beteendeterapi, som kan involvera både lärare och föräldrar, ger stöd till omsorgspersoner för barn med ADHD. Beteendestöd är en form av beteendeterapi där ett belöningssystem används för att uppmuntra barnet att försöka hantera sin ADHD.
Föräldraträning och föräldrautbildning
Att erbjudas föräldraträning och föräldrautbildning betyder inte att man har varit en dålig förälder. Programmen är utformade för att lära föräldrar och omsorgspersoner om beteendestöd och samtidigt stärka tilltron till deras förmåga att hjälpa sina barn och förbättra relationen till dem.
Social färdighetsträning
Social färdighetsträning innebär att du eller ditt barn deltar i rollspel för att lära er att agera i sociala situationer genom att se hur det egna beteendet påverkar andra.
Andra tillvägagångssätt
Kost
Personer med ADHD bör äta en välbalanserad kost. Uteslut inte livsmedel utan att först rådgöra med läkare.
Vissa kan märka ett samband mellan vad de äter och hur uttalade deras ADHD-symtom är. Om så är fallet kan du föra dagbok över vad du äter och dricker och hur du beter dig efteråt. Rådgör med din läkare, som kan hänvisa dig till en dietist (hälso- och sjukvårdspersonal med särskild kompetens inom kost och näring).
Kosttillskott
Viss forskning har visat att tillskott av omega-3- och omega-6-fettsyror kan vara till nytta för personer med ADHD, men det vetenskapliga stödet är begränsat.
Rådgör med din läkare innan du tar kosttillskott, eftersom vissa kan interagera med läkemedel på oförutsägbara sätt eller minska deras effekt.
Tänk också på att vissa kosttillskott inte bör tas under längre tid, eftersom de kan ansamlas i kroppen till skadliga nivåer.
Även om ADHD kan innebära en livslång kamp ger upptäckt redan under spädbarnstiden barnet ett försprång i att lära sig leva med och hantera sina symtom och i vissa fall helt bli av med dem.
