Intermittent explosivitet, eller IED, innebär återkommande impulsiva aggressionsutbrott som inte står i proportion till situationen och som orsakar lidande eller skada. Bedömning och behandling kan hjälpa, men en diagnos ursäktar aldrig hot, övergrepp eller våld. Den som riskerar att skadas behöver en säkerhetsplan och tillgång till lämplig vård.
Vad som ingår i en bedömning
En kvalificerad yrkesutövare inom vården frågar om utbrottens mönster, frekvens, svårighetsgrad och konsekvenser samt om personens utveckling och hälsa i övrigt. Bedömningen omfattar om episoderna är impulsiva, om det finns planerat eller kontrollerande beteende och om något annat tillstånd eller någon substans bättre förklarar det som händer.
Bedömningen kan omfatta en kroppsundersökning och relevanta utredningar. Läkemedel, alkohol eller andra droger, neurologiska tillstånd och andra psykiska problem kan påverka beteendet. Enbart ilska räcker inte för att fastställa IED, och en kliniker bör inte dra slutsatsen att diagnosen föreligger utifrån en enda händelse eller en beskrivning på nätet.
Diagnosen har specifika krav som rör återkommande episoder, funktionsnedsättning och alternativa förklaringar. Den är inte en etikett för någon som alltid är fientlig eller har en genomgående våldsam personlighet. Hur människor mår och fungerar mellan episoderna varierar.
Screeningformulär fastställer inte orsaken
Formuläret för screening av IED (IED-SQ) utvecklades för att hjälpa till att identifiera mönster som motiverar en närmare klinisk bedömning. Den inledande valideringen omfattade utvalda grupper av vuxna. Ett formulärresultat kan inte i sig fastställa en diagnos, visa vad som orsakat symtomen eller utesluta andra förklaringar. Det bör följas av en lämplig bedömning.
Psykologisk behandling
Kognitiv beteendeterapi kan hjälpa en person att känna igen utlösande faktorer, granska sina tolkningar, öva avslappning och utveckla säkrare sätt att hantera ilska. Behandlingen kan också omfatta kommunikation, problemlösning och planering inför situationer där det blir svårt att behålla kontrollen. Färdigheterna behöver övas och följas upp i vardagen.
En randomiserad pilotstudie från 2008 med 45 vuxna visade förbättring med individuell KBT eller KBT i grupp jämfört med en väntelistegrupp, med kvarstående positiva effekter vid uppföljning efter tre månader. Detta ger stöd för metoden, samtidigt som studiens begränsade storlek och valet av jämförelsegrupp begränsar vilka slutsatser som kan dras om långsiktiga resultat eller effekten för varje enskild person.
Läkemedel kan övervägas efter individuell bedömning
En förskrivare kan diskutera läkemedel utifrån symtom, samtidiga tillstånd, tidigare behandlingssvar och möjliga skadeverkningar. Det finns inget enskilt läkemedel som passar alla. Att välja eller ändra behandling kräver klinisk bedömning och uppföljning; en lista över läkemedel på nätet är inte en säker behandlingsplan.
En randomiserad studie av fluoxetin visade minskad impulsiv aggressivitet hos deltagare med IED, men färre än hälften av de behandlade deltagarna uppnådde fullständig eller partiell remission enligt studiens kriterier. Detta visar inte att behandlingen botar tillståndet eller att effekten kommer inom en bestämd tid. Nytta, biverkningar och fortsatt behandlingsbehov bör följas upp tillsammans med förskrivaren.
Stöd i vardagen vid sidan av behandlingen
- Identifiera tidiga varningssignaler och kom överens om en plan innan en kris uppstår. En planerad paus får aldrig innebära att någon annan hindras från att gå därifrån.
- Öva på strategier för att hantera svåra situationer och på kommunikationsfärdigheter i lugna stunder, och gå tillsammans med behandlaren igenom vad som hjälpte eller inte hjälpte.
- Tala öppet om alkohol och annat substansbruk eftersom det kan påverka risker och behandling.
- Upprätthåll stödjande rutiner för sömn, måltider och aktivitet. Kompletterande aktiviteter bör inte framställas som etablerade behandlingar mot aggressivitet.
Om du påverkas av någon annans utbrott
Du ansvarar inte för att kontrollera en annan persons beteende. En IED-diagnos bevisar inte att all aggressivitet är oavsiktlig eller att kontrollerande övergrepp inte förekommer. Fokusera på vad som händer och hur det påverkar din säkerhet, i stället för att försöka avgöra diagnosen under en pågående händelse.
Om du blir hotad, ta dig till en säkrare plats när du kan och kontakta larmtjänsten vid omedelbar fara. Försök inte hålla fast personen eller ta ifrån personen ett vapen. En stödverksamhet för våldsutsatta kan ge konfidentiell rådgivning och hjälpa till med en personlig säkerhetsplan, även för digital säkerhet. Du behöver inte vänta tills läget blir akut innan du söker stöd.
Stödet till den som agerar aggressivt och stödet till dem som drabbas kan behöva ges av separata verksamheter. Att personen deltar i behandling innebär inte att en partner eller familjemedlem måste stanna i en otrygg relation. Se NHS vägledning om våld i nära relationer för tecken på övergrepp och information om hur man kan få hjälp.
