Irritabilitet och vredesutbrott är vanliga under barndomen, men vissa barn har återkommande, svåra vredesutbrott – även när de flesta jämnåriga har vuxit ifrån dem – och är ständigt irriterade. Det är symtom på ett tillstånd som kallas dysforiskt syndrom med debut under barndom och tonår, eller DMDD. Den engelska benämningen, disruptive mood dysregulation disorder, är lång, men de centrala delarna är ”disruptive”, som syftar på utbrott och raseriutbrott, och ”dysregulation”, som innebär att barnen inte kan hantera sina känslor på ett åldersadekvat sätt.
Barn med DMDD har vanligtvis haft ett svårhanterligt temperament sedan spädbarnstiden. De har haft svårt att lugna sig själva och att anpassa sig till förändringar utan att bli upprörda eller tappa fattningen. Som småbarn var de envisa och svåra att hantera. När de börjar grundskolan har de fortfarande vredesutbrott som inte motsvarar deras utvecklingsnivå.
Barn måste ha uppvisat symtom långt före tio års ålder för att kunna bedömas för en DMDD-diagnos enligt DSM-5-kriterierna, men diagnosen ska inte ställas före sex års ålder eller efter arton års ålder. Följande kliniska tecken måste ha funnits i minst ett år före diagnosen:
- Tre eller fler svåra vredesutbrott varje vecka, som inte är rimliga utifrån situationen och barnets ålder.
- Mellan utbrotten förekommer ständig irritabilitet eller stark ilska utan sammanhängande perioder av lindring.
- Det finns inga tecken på hypomani eller mani.
Många symtom vid DMDD liknar symtomen vid andra psykiatriska tillstånd, bland annat trotssyndrom (ODD).
Ångestsyndrom och adhd är ytterligare två psykiatriska tillstånd som ofta är förknippade med en DMDD-diagnos. När personer med DMDD visar tecken på dessa samtidiga psykiatriska tillstånd, måste behandlare noggrant överväga behandlingsalternativen för DMDD.
Som förälder kan du vara uppmärksam på följande för att bedöma om ditt barn är irriterat ovanligt ofta. Lägg märke till:
- Minst tre vredesutbrott per vecka.
- Uttåligheten är stor och sinnesstämningen arg även mellan utbrotten.
- Svårigheter att fungera i olika miljöer, exempelvis hemma, i skolan, på förskolan och med vänner.
- Barnet får utbrott när det blir frustrerat eller inte får som det vill.
- Vredesutbrottet verkar oproportionerligt i förhållande till situationen.
Om du oroar dig för ditt barns vredesutbrott, ilska och/eller irritabilitet kan ni inom föräldrastödet tillsammans utarbeta en beteendeplan för att hantera barnets utbrott och ge stöd till hela familjen.
Om du har ett barn med dysforiskt syndrom med debut under barndom och tonår (DMDD) vet du hur svårt det kan vara att vara förälder till ett barn med DMDD. Barn med DMDD tenderar att ständigt vara irriterade och arga, vilket kan göra omsorgen om dem svår.
Att uppfostra ett barn med DMDD innebär särskilda utmaningar. På grund av långvarig irritabilitet och ilska har ett barn med DMDD sannolikt flera vredesutbrott varje vecka. Som förälder är det svårt att bevittna, eftersom hela familjen påverkas. Samtidigt känns det ofta omöjligt att stoppa utbrotten.
Mitt i ett raseriutbrott
När ditt barn med DMDD får ett känslomässigt eller aggressivt utbrott kan det kännas som om det inte finns något du kan göra. I stället för att bara vänta på att det ska gå över finns det några saker du kan göra, som att dra dig undan och söka behandling. Det viktigaste är att skydda barnet som har ett fullt utvecklat utbrott och andra i närheten. Bestäm en säker plats dit barnet kan gå under utbrottet, exempelvis ett sovrum. På så sätt kan barnet vara berett att låta utbrottet gå över utan att skada sig självt eller andra. En säker plats bör vara sparsamt möblerad och fri från föremål som kan vara farliga.
Efter ett raseriutbrott
Efter ett känsloutbrott kan det vara svårt att veta om man ska bestraffa eller trösta barnet. Barn med DMDD känner ofta ånger när de har lugnat sig. Som förälder kan det väcka många känslor att se sitt barn gå igenom upplevelsen av utbrott. Även om det inte finns något ”rätt” eller ”fel” svar här är det viktigt att barnet förstår varför beteendet under utbrottet är olämpligt och lär sig hur det kan förändras framöver. Prata med barnet, förlåt det och utforska tillsammans andra sätt att uttrycka känslor.
Fler råd till föräldrar med barn som har DMDD
Identifiera barnets humörsvängningar – hjälp barnet att känna igen och bli medvetet om sina känslomässiga förändringar. Uppmuntra barnet att följa sitt humör och anteckna det, på telefonen eller i en dagbok. Det är ett sätt för både dig och barnet att lära er mer om barnets sinnesstämning, liksom eventuella mönster, utlösande händelser eller andra faktorer som kan påverka den.
Ge utrymme för pauser – lär barnet att det är okej att ”ta paus” när känslorna blir överväldigande. För att återfå lugnet kan barnet behöva lämna rummet, ett samtal eller en situation.
Minska olämpligt beteende genom att i förväg komma överens med ditt barn med DMDD om påföljder. Då får barnet en bättre förståelse för konsekvenserna av sina handlingar. När barnet förstår följderna kan det fatta ett välgrundat beslut om sitt beteende.
Var uppmärksam på omgivningen – ett barns omgivning kan ha stor inverkan på stressnivåer och vredesutbrott. Skapa rutiner hemma, i skolan och i aktiviteter för att ge barnet en mer förutsägbar vardag.
Att ta hand om sig själv är viktigt när man har ett barn med DMDD. För att kunna hjälpa barnet behöver du först hjälpa dig själv. Att ta hand om sig själv genom balanserad kost, motion och eget stöd är avgörande för barnets välbefinnande och utveckling.
Att förstå syftet med gränssättning vid DMDD hjälper dig att utforma din strategi. När ett barn eller en ungdom har DMDD är gränssättningens främsta syfte att hjälpa barnet att lära sig reglera sina känslor. Utan denna förmåga, vid känslomässig dysreglering, tycks barnet inte kunna hantera sina reaktioner på känslor och utlösande faktorer . Barnet fortsätter att skrika och agera aggressivt tills det behärskar de färdigheter som behövs.
Gränssättning och hantering av DMDD kräver en uppsättning färdigheter och strategier. Följande strategier har visat sig vara effektiva:
- Fastställ tydliga riktlinjer, ramar och gränser för barnet och se till att barnet förstår dem.
- Använd logiska konsekvenser och se till att barnet känner till dem.
- Tillämpa konsekvenserna av att bryta mot regler och gränser konsekvent.
- Var konsekvent i ditt förhållningssätt vid tillsyn och i vardagen. Brist på konsekvens och osäkerhet är mycket frustrerande för ett barn med DMDD och kan leda till vredesutbrott.
- Belöna positiva handlingar. Det är lika viktigt som att ge påföljder för verbal och fysisk aggressivitet.
- Skapa och håll fast vid dagliga rutiner för allt ni gör.
Det är också viktigt att lära barn färdigheter som kan hjälpa dem att reglera sina känslor. Hjälp barnet att känna igen sina känslor och humörförändringar.
Observera barnet, lägg märke till icke-verbala signaler och återge dem sedan för barnet för att sätta ord på upplevelsen. Du kan till exempel säga: ”Jag förstår att det är svårt för dig att vänta på din tur vid tv:n och att du är otålig. Snart är det din tur, det lovar jag. Vill du fördriva tiden genom att leka med dina bilar eller rita medan du väntar?” Om barnet sedan väljer en aktivitet tills det blir dess tur, tacka barnet för det goda beteendet.
Lär barnen att ta ett andetag innan de agerar på sina känslor. Be dem räkna baklänges från tio till ett. Lär dem att ta djupa andetag som en hanteringsstrategi. Låt dem också veta att det är okej att ta en paus från en stressande situation för att slappna av. Genom att samarbeta med barnets skola kan du se till att skolan känner till behovet.
Att utveckla din förmåga till gränssättning och lära barnet eller tonåringen hanteringsstrategier hjälper barnet att gradvis få kontroll över sina starka, negativa känslor. Professionell vägledning behövs eftersom DMDD har så stor inverkan på människors liv.
Behandling av DMDD syftar till att hjälpa yngre barn att bättre förstå och hantera sina känslor. Behandling av DMDD kan hjälpa barn att hantera de beteendemässiga och känslomässiga symtom som hindrar dem från att delta i sina vanliga aktiviteter. För att förbättra barnets vardagsfunktion kan en behandlingsplan för dysforiskt syndrom med debut under barndom och tonår omfatta psykoterapi, läkemedel eller en kombination av båda.
Psykoterapi
Psykoterapi vid DMDD betraktas som förstahandsbehandling och bör vara det första steget i barnets behandlingsplan. De flesta terapiformer har visat sig vara effektiva vid behandling av DMDD, däribland:
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett vanligt behandlingsalternativ vid dysforiskt syndrom med debut under barndom och tonår. KBT vid DMDD fokuserar på svårigheter med känsloreglering och socialt beteende och lär barn att hantera och förändra sina förhållningssätt, känslor och beteenden.
DBT-C (dialektisk beteendeterapi för barn) kombinerar kognitiv beteendeterapi med acceptansbaserade metoder. Denna DBT-metod kan hjälpa barn att känna igen och acceptera frustration och påfrestningar samt utveckla strategier för att minska negativa reaktioner på sådana upplevelser.
Läkemedel
Läkemedel vid DMDD kan förskrivas i vissa fall. Förekomsten av samtidiga psykiatriska tillstånd, såsom ångest eller adhd, vägs ofta in vid bedömningen av behovet av läkemedel vid DMDD.
Följande läkemedel kan användas vid behandling av DMDD:
Centralstimulerande läkemedel, såsom Ritalin, förskrivs ibland för att behandla känslomässiga reaktioner. Dessa läkemedel kan hjälpa ett barn att återfå kontrollen över sina känslor och uttrycka sig på ett mer acceptabelt sätt. Det är viktigt att notera att läkemedlet inte ges för DMDD, utan till barn som också har en adhd-diagnos.
Antidepressiva läkemedel, såsom SSRI, kan ges för att lindra de aggressiva symtom som är typiska vid DMDD. Dessa läkemedel kan hjälpa vid flera symtom som är förknippade med DMDD. Antidepressiva ges vanligtvis bara när DMDD förekommer tillsammans med ett annat psykiatriskt tillstånd, såsom adhd.
Antipsykotiska läkemedel, såsom aripiprazol eller Risperdal, ges ofta till unga personer med diagnosen bipolär sjukdom. Eftersom bipolär sjukdom och DMDD har liknande symtom kan föräldrar undra om dessa läkemedel kan hjälpa deras barn med DMDD.
Det finns visst stöd för att Risperdal i låg dos kan hjälpa mot rastlöshet, men det finns också farhågor kring läkemedlets biverkningar hos unga personer.
Läkemedel vid DMDD ska inte betraktas som förstahandsbehandling, eftersom det finns begränsat vetenskapligt stöd för att de är effektiva när de används utan psykoterapi. För barn med flera psykiatriska tillstånd kan läkemedel i kombination med psykoterapi vara ett bättre alternativ.
Datorstödd inlärning
Barn med DMDD har haft nytta av datorbaserad träning som hjälper dem att lära sig nya färdigheter och lindra symtomen. Barn med DMDD är exempelvis mer benägna att feltolka neutrala ansiktsuttryck som fientliga. Därför blir de lättare irriterade.
Barn med DMDD kan ha nytta av datorbaserad träning som hjälper dem att tolka känslouttryck i ansikten mer korrekt, vilket kan minska irritabiliteten. Dessa metoder kan användas tillsammans med annan terapi för att hjälpa barn att lära sig nya färdigheter och förbättra sin livskvalitet.
Föräldrautbildning
Beteendeinriktad föräldraträning används ofta vid behandling av adhd, men kan också hjälpa barn med DMDD. Målet med föräldraträning vid DMDD är att bryta negativa samspelsmönster mellan barn och föräldrar genom att lära föräldrar att bemöta sina barn på ett lämpligt sätt.
En förälder kan exempelvis lära sig att belöna eller sätta gränser för positivt eller lämpligt beteende och att ignorera eller ge konsekvenser för problematiska beteenden, såsom vredesutbrott. Denna typ av färdighetsträning kan hjälpa föräldrar att känna sig bättre förberedda på att hantera barnets utbrott. Föräldrautbildning kan också hjälpa föräldrar att fungera som vägledare eller ge stöd när barnet lär sig nya färdigheter och metoder för att hantera sinnesstämning och beteende.
Att hantera vardagen med en tonåring med DMDD kan vara mycket svårt även för de mest engagerade föräldrarna. Det är viktigt att ge så mycket hjälp och vägledning som möjligt. Här är några förslag som kan vara till nytta för både dig och din unga tonåring:
- Lär dig mer om DMDD för att lättare kunna visa empati och förstå vad din tonåring går igenom.
- Ha tålamod, särskilt om symtomen förvärras.
- Var särskilt uppmärksam på vad som utlöser ilska samt mönster i beteende och sinnesstämning. Det hjälper dig att upptäcka tidiga varningssignaler och antingen avleda och undvika den utlösande situationen eller hjälpa din tonåring att hantera den bättre.
- Hjälp barnet att lära sig reglera starka känslor. Utgå inte från att barnet klarar det på egen hand.
- Hjälp tonåringen att hitta hälsosamma och behagliga sätt att hantera stress och varva ner, och föregå med gott exempel genom att hantera din egen stress på ett hälsosamt sätt.
- Var uppmärksam på negativa saker barnet säger om sig självt, till exempel om det ofta säger att det är dumt, och hjälp barnet att ersätta dem med mer positiva påståenden om sig självt.
- Skapa gränser, regelbundenhet och struktur i hemmet.
- Fokusera på att berömma och lyfta fram positiva handlingar i stället för att fördöma eller påpeka dåliga vanor.
- Fastställ fasta, tydliga gränser och regler tillsammans med din tonåring.
- Ge konsekventa och förutsägbara konsekvenser för olämpligt beteende så att tonåringen vet vad som väntar.
- Undvik att tjata eller hålla förmaningstal för din tonåring.
- Håll stress och överstimulering i hemmet på så låg nivå som möjligt.
- Var beredd och öppen för att lyssna på din tonåring.
- Se till att eventuell alkohol, läkemedel och skjutvapen i hemmet förvaras säkert.
- Ansträng dig för att tillbringa mer meningsfull tid på tu man hand med din tonåring.
- Försök att behålla lugnet oavsett hur upprörd eller frustrerad du är.
- Var aktivt delaktig i din tonårings terapi och behandling.
