THE BALANCEhttps://thebalance.clinic/sv/resurser/psykisk-halsa/psykiatrisk-sjukhusvard-tonaringar/

Schweiziska rötter. Internationell expertis. Personlig vård, med integritet och diskretion.

THE BALANCE

Konfidentiell rådgivning

Låt oss prata om ditt nästa steg.

Prata med vårt inskrivningsteam om behandling för dig eller någon som står dig nära.

Integritet och diskretion från det första samtalet.

Ditt inskrivningsteam

Jil Moore
Jil MooreChef för klientrelationer
Cynthia Nakhle
Cynthia NakhleInskrivningsansvarig
Ring vårt inskrivningsteam+41 44 500 5111 Skriv till oss på WhatsAppStarta ett samtal

Klinisk resurs

Psykiatrisk sjukhusvård för tonåringar: bedömning, säkerhet och stöd

Läs om när tonåringar kan behöva psykiatrisk sjukhusvård, hur behovet bedöms och vad familjer kan fråga om behandling, samtycke och skydd mot att fara illa.

Kliniskt granskad avDr. Sarah Boss, MD
Stenhus med pool, gräsmatta och palmer

Psykiatrisk slutenvård erbjuder bedömning och vård på sjukhus för unga vars behov inte kan tillgodoses på ett säkert sätt i en mindre intensiv vårdform. Syftet kan vara stabilisering vid en kris, fördjupad bedömning eller behandling. Ett behandlingsprogram i boendemiljö är inte automatiskt likvärdigt med psykiatrisk sjukhusvård; bemanning, medicinska resurser och beredskap för akuta situationer skiljer sig åt.

En specialistbedömning tar hänsyn till säkerhet, symtom, fysisk hälsa, funktionsförmåga, stöd i hemmet och den ungas önskemål. Åldersgränser och vårdens organisation varierar mellan olika platser. Vården bör vara anpassad till den ungas utvecklingsmässiga behov och omfatta skolgång, skydd mot att fara illa och planering för fortsatt stöd.

Den här artikeln förklarar när slutenvård är nödvändig, vilka behandlingar som ges och hur familjer kan stödja återhämtningen – för att hjälpa föräldrar att fatta välgrundade beslut med omtanke om barnets psykiska hälsa.

Beslut om inläggning kräver en individuell klinisk bedömning. En enkel klassificering som lindrig, måttlig eller svår kan inte avgöra var en ung person bör behandlas, och svåra symtom innebär inte alltid att sjukhusvård är nödvändig.

För unga med depression rekommenderar NICE:s riktlinjer att slutenvård övervägs vid hög risk för självmord, allvarlig självskada eller allvarlig försummelse av de egna grundläggande behoven, eller när nödvändig bedömning, behandling eller tillsyn inte finns tillgänglig på annat håll. Fördelarna bör vägas mot avbrottet i stödet från familjen och den övriga omgivningen.

Beroende på behov och lokal tillgång kan alternativen omfatta vanliga besök i öppenvården, mer intensiva dagvårdsprogram eller krisstöd i hemmet. Programmens benämningar, tider och kriterier för deltagande varierar, så ett fast schema bör inte betraktas som en allmängiltig standard.

Vid överdos, allvarlig skada eller om det omedelbart är omöjligt att hålla någon säker, kontakta lokal akutsjukvård eller larmcentral. Vanliga förfrågningar om sjukhusvård eller behandlingsprogram i boendemiljö får inte fördröja en akut medicinsk bedömning.

Be den behandlande vårdpersonalen förklara skälet till inläggningen, den föreslagna behandlingen, möjliga fördelar och risker samt hur behovet av fortsatt slutenvård kommer att omprövas. Tiden för återhämtning kan inte förutsägas exakt. Den unga bör delta i samtalen på ett åldersanpassat sätt, tillsammans med föräldrar eller andra omsorgspersoner när det är lämpligt.

Inför en planerad inläggning bör ni diskutera lämpliga vårdalternativ med behandlingsteamet och fråga vårdgivaren om inskrivningskriterier, tillgänglighet och hur akuta förändringar skulle hanteras. Om omständigheterna tillåter kan ni boka ett samtal eller besök och ta upp följande frågor:

  • Vad ingår i programmet?
  • Är detta ett terapiprogram enbart för barn och tonåringar?
  • Vilken kompetens och vilka formella kvalifikationer har medlemmarna i behandlingsteamet?
  • Hur ska min tonåring klara skolarbetet?
  • Hur länge förväntas mitt barn stanna på sjukhuset? Hur avgör ni när behandlingen är avslutad?
  • Har min tonåring även andra psykiska besvär eller problem med substansberoende? Kommer dessa i så fall också att behandlas?
  • Hur ofta får min tonåring träffa en terapeut enskilt?
  • Vad kommer behandlingen att kosta? Täcks kostnaderna av min sjukförsäkring eller mitt försäkringsskydd?
  • Vad händer om jag inte har råd med den vård min tonåring behöver?
  • Vad kan min familj göra för att underlätta min tonårings behandling?
  • Vilken fortsatt terapi kommer att behövas, hur ofta och under hur lång tid?

Olika former av terapi kan användas inom slutenvården.

  • Familjearbete kan underlätta kommunikation och stöd. Deltagande och informationsdelning bör ta hänsyn till den ungas behov, samtycke, sekretess och skydd mot att fara illa, även i situationer där familjens medverkan kan vara otrygg.
  • Gruppterapi kan ge möjlighet att öva på färdigheter och få stöd av jämnåriga. Innehåll, gruppstorlek och tillsyn bör vara anpassade till de unga som deltar.
  • Positiv återkoppling (”du är tillräckligt stark”), uppmuntran (”du kan ta dig igenom det”) och tröst (”du kan klara det”) är alla delar av stödjande behandling.
  • Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en metod som hjälper barnet att identifiera och förändra sin syn på sig självt, omgivningen och framtiden. KBT kan hjälpa barnet att känna igen problematiska tankemönster. Den kan också hjälpa barnet att utveckla nya sätt att tänka och handla.
  • Läkemedel kan övervägas för ett bedömt tillstånd, med tydlig information om åldersspecifikt kunskapsunderlag, fördelar, biverkningar och uppföljning. Behandling vid substansbruk kräver också en individuell plan; läkemedel som orsakar en obehaglig reaktion på alkohol bör inte framställas som en rutinmässig behandlingsmetod för tonåringar.

Hur länge barnet behöver vårdas på ett eller flera psykiatriska sjukhus avgörs av hur allvarliga beteendena och symtomen är samt hur barnet svarar på behandlingen. Barnet kan behöva stanna på det psykiatriska sjukhuset i bara några dagar eller behöva en längre vårdtid.

Ta dig tid att lyssna utan att döma eller pressa barnet att berätta allt på en gång. Fråga vad som känns hjälpsamt och bekräfta lidandet även om du inte helt förstår det. En ung person kan behöva både privatliv och stöd; att dra sig undan från ett samtal innebär inte att personen avvisar vård.

Kom före utskrivningen överens om en plan för uppföljning, skolgång eller fortsatta studier, läkemedel där det är aktuellt och akut hjälp om symtomen förvärras. Samordna med behandlingsteamet och skolpersonalen med respekt för samtycke och sekretess. NHS information om barns samtycke beskriver förhållandena i Storbritannien; vilka rättsliga regler som gäller varierar mellan olika platser.

Ha förutsägbara och respektfulla förväntningar och diskutera svåra beteenden med behandlingsteamet. Bestraffning bör inte användas för att avfärda symtom, få den unga att avstå från att berätta om självskada eller tvinga den unga att bevisa att hen mår dåligt. Samarbeta kring säkerhet, kommunikation och praktiskt stöd i stället för att lägga skuld på någon.

Hjälp din tonåring att lära sig hantera stress. Lär barn och tonåringar att använda djupandning eller andra avslappningstekniker när de är upprörda. Hjälp din tonåring att hitta sätt att koppla av, till exempel genom en hobby, musik, film eller promenader.

Värna om dina tonåringars och barns fysiska och psykiska hälsa vid en kris och deras välbefinnande. Se till att din tonåring äter en balanserad kost, får tillräckligt med sömn och rör på sig dagligen. Lär barn och tonåringar att undvika sådant som koffein, alkohol, cigaretter och droger.

För en korrekt lista över ordinerade läkemedel, receptfria preparat och kosttillskott och dela den med behandlingsteamet. Hjälp den unga att följa den överenskomna planen och rapportera biverkningar eller sådant som väcker oro. Ändra eller avsluta inte läkemedelsbehandling utan att diskutera det med förskrivaren, även om symtomen förbättras.

Kontakta din vårdgivare eller terapeut om du har frågor eller om din patients eller ditt barns symtom verkar förvärras.

Fråga direkt och lugnt om tankar på självmord eller självskada om du är orolig. Ta svaret på allvar och sök skyndsamt professionell rådgivning. Vid omedelbar fara, överdos, allvarlig skada eller om du inte kan hålla den unga säker, kontakta akutsjukvård eller larmcentral och stanna hos personen om det är säkert att göra det.

Det är vanligt att familjemönster behöver förändras. Du kan bli ombedd att:

  • Delta i familjerådgivning eller föräldrautbildning.
  • Lära dig så mycket du kan. Läs, delta i stödgrupper och knyt kontakter med andra som upplever liknande psykiska besvär för att inte känna dig ensam.

Källor och resurser

Frågor

Vanliga frågor

När blir sjukhusvård nödvändig?
Ett specialistteam överväger inläggning när den unga behöver bedömning, behandling eller tillsyn som inte kan ges på ett säkert sätt någon annanstans. Beslutet tar hänsyn till fysisk hälsa, säkerhet, stöd i hemmet och den ungas egna synpunkter. Sjukhusvården bör vara åldersanpassad, omprövas regelbundet och kopplas till en plan för fortsatt vård.
Kommer min tonåring att lära sig farliga beteenden genom att vistas på sjukhus tillsammans med personer som har allvarliga psykiska besvär?
Det är rimligt att fråga hur en avdelning hanterar påverkan mellan jämnåriga och skyddet mot att fara illa. Unga som får psykiatrisk vård bör inte beskrivas som personer som förleder andra till omoraliskt beteende. Fråga om personalens tillsyn, åldersanpassade grupper, hanteringen av samtal om självskada eller substansbruk, förebyggande av mobbning och hur oro rapporteras. Ingen verksamhet kan lova noll risk; en individuell bedömning bör väga fördelarna med inläggning mot möjliga skadeverkningar.
Det här ingår
01

Kliniskt sammanhang

Tydlig information sätts in i ett sammanhang av komplex och samsjuklig problematik.

02

Individuella faktorer

Bedömningen är fortsatt avgörande eftersom behov och risker skiljer sig från person till person.

03

Nästa steg

Ett konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den lämpligaste vägen framåt.

Osäker på var situationen passar in?

Ditt inskrivningsteam

Jil Moore
Jil MooreChef för klientrelationer
Cynthia Nakhle
Cynthia NakhleInskrivningsansvarig

Ett första konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den samlade problematiken och om vår miljö är lämplig.

THE BALANCE
ETT FÖRSTA STEG

Frågor om vår behandling