Enligt American Psychiatric Association är tvångssyndrom (OCD) en vanlig psykisk sjukdom som drabbar över 1 procent av befolkningen. Sjukdomen kan förändra människors liv genom att ge upphov till oönskade tvångstankar och tankar som är svåra att kontrollera. Trauma, övergrepp och stress kan alla förvärra symtomen vid OCD.
OCD kännetecknas av starka behov av att utföra en uppgift eller följa en rutin. Tvångstankar eller tvångshandlingar kan ta över livet för den som har sjukdomen. Upprepad handtvätt, kontroll av att dörrar är låsta eller tvångsmässig upprepning av en mening eller bön är vanliga beteenden. Symtom på OCD uppträder vanligtvis gradvis och blir med tiden allt svårare att hantera. Kunskap om hur OCD kan hanteras och om dess olika former hjälper till att undvika att tillståndet förvärras.
I den här artikeln går vi igenom några av konsekvenserna av att inte behandla OCD i ett tidigt skede, liksom åtgärder för att förhindra att tillståndet förvärras.
Symtom på tvångssyndrom kan utvecklas och förvärras med tiden. Symtomen varierar i intensitet och frekvens, och de kan öka under mycket stressiga perioder i livet. Även om symtomen visar sig tidigt i livet blir det för de flesta svårare att hantera tvångstankar och tvångshandlingar vid OCD när sjukdomen förvärras. Impulser eller tvångshandlingar kan ta sig ett eller flera av följande uttryck:
- Ett starkt behov av att hålla allt i ordning
- Ett starkt behov av att allt ska vara symmetriskt.
- Oro för smuts eller förorening
- Skrämmande bilder eller tankar om att skada sig själv eller andra.
- Oönskade aggressiva tankar.
- Ofrivilliga och mycket obehagliga tankar om sexuella aggressioner eller sexuella teman
Tillstånd som kan förvärra OCD
Vad förvärrar OCD? Det finns en rad situationer som kan utlösa en period med OCD-symtom, liksom sjukdomar och tillstånd (som kallas samsjuklighet) som kan påverka hur svår OCD blir.
Samsjuklighet är i själva verket den främsta orsaken till att OCD förvärras. Uppskattningsvis har 90 procent av alla med OCD också andra psykiska sjukdomar. Dessa andra sjukdomar kan göra OCD svårare. Bland dem finns följande:
- Ångestsyndrom
- Impulskontrollstörningar
- Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (ADHD)
- Stämningslägesstörningar
- Egentlig depression (MDD)
- Ångest i sociala situationer
- Ticssyndrom
- Tillstånd orsakade av substansmissbruk
- Hypokondri
Det är mycket vanligt att OCD som inte hanteras förvärras när samtidiga tillstånd och sjukdomar blir svårare. Det gäller särskilt om personen ägnar sig åt tvångshandlingar för att lindra ångest.
Det är svårt att förutsäga när, hur eller ens om OCD-symtom kommer att uppträda oftare, eftersom varje persons sjukdom är annorlunda och OCD tar sig mycket individuella uttryck. Att OCD har många inofficiella underkategorier ökar svårigheten. OCD kan yttra sig på många sätt, till exempel som tvång att allt ska kännas helt rätt, tvång kopplat till förorening, tvång kopplat till skada, räknande och annat.
En sak är dock tydlig: samsjuklighet, ångest, stress och stora livshändelser eller livssituationer kan alla ha stor betydelse för hur svår OCD blir.
Personer med OCD kan också uppleva följande när symtomen förvärras:
- Misslyckanden i arbetslivet och/eller studierna
- Koncentrationssvårigheter
- Depression
- Isolering
- Allt tätare panikattacker.
- Utmattning på alla plan: känslomässigt, fysiskt och mentalt
- Självmordstankar eller tankar på att skada sig själv
Även om schizofreni och tvångssyndrom (OCD) är två skilda sjukdomar har forskning antytt att det finns ett samband mellan dem.
Huvudförfattaren till en forskningsrapport, Sandra M. Meier, fil.dr vid Aarhus universitet i Danmark, påpekar att båda sjukdomarna har jämförbar förekomst och att debuten sker i tidig vuxenålder eller under tonåren i båda fallen. Forskarna uppger dessutom att tidigare forskning har funnit betydande likheter i etiologi och patofysiologi vid schizofreni och OCD.
Slutsatsen är därför att symtom på tvångssyndrom och schizofreni förekommer samtidigt hos en större andel patienter än vad slumpen skulle förklara. Författarna hänvisar till en metaanalys som visade att 23 procent av patienterna med schizofreni också hade tvångssyndrom. Enligt forskarna har dock få studier undersökt det långsiktiga sambandet mellan dessa två sjukdomar.
Mot denna bakgrund undersökte Meier och hennes kollegor sambandet mellan schizofreni och OCD genom att analysera uppgifter från danska nationella register som omfattade över 3 miljoner personer födda mellan 1955 och 2006. De följdes från 1995 till 2012. Fenotyper för OCD och schizofreni är ”vanligare än vad som för närvarande är känt.
Forskarna fann att 447 (2,75 procent) av de 16 231 personer som utvecklade schizofreni tidigare hade diagnostiserats med OCD. Dessutom hade 700 (2,29 procent) av de 30 556 patienter som utvecklade schizofrenispektrumtillstånd – definierat som ett eller flera av de tecken som förknippas med schizofreni – tidigare diagnostiserats med OCD.
Enligt forskarna tyder resultaten på att en tidigare OCD-diagnos kan vara förknippad med en högre risk att utveckla schizofreni senare i livet. Forskarna fann dessutom att personer vars föräldrar hade Tvångssyndrom (OCD)löpte högre risk att utveckla schizofreni.
Andra faktorer som kan öka risken för schizofreni, såsom psykisk sjukdom i familjen eller egen tidigare psykisk sjukdom, påverkade inte dessa resultat. Trots att flera etiologiska faktorer kopplar OCD till schizofreni och schizofrenispektrumtillstånd betonar forskarna att sjukdomarna inte bör slås samman till en enda diagnos.
Forskarna medger att studien har vissa begränsningar. Exempelvis kan vissa personer ha haft psykotiska symtom på schizofreni utan att ännu ha fått en diagnos, vilket kan ha påverkat resultaten. Författarna nämner också att det i Danmark tar i genomsnitt ett år för personer med schizofreni att få adekvat behandling.
De påpekar också att identifieringen av patienter med OCD, schizofreni och schizofrenispektrumtillstånd enbart byggde på rutinmässigt insamlade kliniska uppgifter, som kan vara felaktiga.
Personer med OCD är mer benägna att utveckla andra psykiska sjukdomar. Egentlig depression (MDD) är en av de vanligaste.
Enligt studier kommer så många som två tredjedelar av personer med OCD att drabbas av en egentlig depressionsepisod någon gång under sjukdomsförloppet. Orsakerna kan sträcka sig från stress som reaktion på tvångshandlingar eller tvångsmässiga beteenden till fysiologiska förändringar i hjärnan som påverkar stämningsläge och beteende.
Depression kan vara särskilt betydelsefull hos personer med OCD, eftersom den kan påverka förmågan att fortsätta hantera OCD-symtomen. Hos patienter med OCD börjar depressionen vanligtvis efter att OCD-symtomen har debuterat; det omvända gäller inte. Detta tyder på att nedstämdhet kan vara kopplad till de personliga påfrestningarna av att leva med OCD, liksom till problem som uppstått hemma eller på arbetet till följd av sjukdomen. Trygg anknytning verkar däremot skydda mot depression.
Biologiska och neurokemiska faktorer kan enligt forskare också spela en roll vid depression. Variationer i biosyntesen och funktionen hos serotonin, en signalsubstans som överför impulser mellan nervceller, är kända för att vara förknippade med OCD och egentlig depression.
Biologiska förändringar kan åtföljas av förknippade beteendeförändringar, och vissa av dessa förekommer både hos personer med egentlig depression och hos personer med OCD. OCD kan därför helt enkelt förvärra en underliggande fysiologisk obalans och därmed vidmakthålla depressionen.
Merparten av underlaget tyder också på att depressiva symtom har ett närmare samband med obehagliga tvångstankar (plågsamma tankar som inte försvinner) än med tvångshandlingar (beteenden som inte går att kontrollera).
Det finns ett känt samband mellan OCD och stressande livssituationer. Det är också känt att stress inte orsakar OCD på egen hand. Stress anses kunna utlösa OCD, men endast hos personer som är biologiskt predisponerade för sjukdomen.
Om en familjemedlem har OCD löper nära släktingar större risk att utveckla sjukdomen när de utsätts för stressande livssituationer. Enligt forskare uppgav många personer med OCD att de hade upplevt fler traumatiska situationer under året innan de började utveckla OCD-symtom.
OCD är känt för att kunna utlösas av olika stressande upplevelser. Relationella trauman såsom försummelse eller psykiska övergrepp, våld i familjen, sexuella övergrepp eller dysfunktionella föräldrabeteenden (överbeskydd, avvisande, försummelse) anses ha samband med OCD. Det är inte känt att trauman som inte är relationella, såsom att bevittna ett brott eller drabbas av en naturkatastrof, utlöser OCD.
Befintlig OCD kan förvärras av stressande livssituationer. Den som har OCD kan märka att symtomen förvärras under större stress än vanligt. De påträngande tvångstankarna har plötsligt blivit starkare och mycket svårare att hantera. Det kan bli betydligt svårare än vanligt att lämna hemmet eftersom allt behöver kontrolleras en extra gång. När ångestnivån redan är hög finns mycket mindre ork att bortse från tvångstankarna.
Effektiva strategier för att hantera påfrestningar, även sådana som hjälper under perioder med ökad stress, är avgörande för personer med OCD. Tyvärr har många personer med OCD inte fullt ut utvecklat sin förmåga att hantera stress. Därför har de ofta svårt att ens ta sig igenom vardagen hemma, på arbetet och i skolan.
Få hjälp nu på ett exklusivt behandlingshem.
