Att överleva ett trauma, oavsett form, kan få långtgående och försvagande konsekvenser i livet och ofta leda till ett tillstånd som kallas posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Följderna kan i sin tur påverka olika delar av livet negativt, däribland den fysiska hälsan, arbetet och i synnerhet relationerna. På sikt kan det därför bli mycket svårt att få nära relationer med familjemedlemmar, makar, partner och barn att fungera väl.
Relaterat: Går PTSD över?
Symtomen vid PTSD har visat sig försvåra fungerande kommunikation, samarbete, problemlösning, ansvarsfull gränssättning, känslomässig närhet och tillit. Dessa svårigheter kan få en partner utan PTSD att reagera och agera på sätt som den som har upplevt traumat kan uppfatta negativt. Därmed uppstår en ond cirkel som äventyrar hela relationen. Just därför är det viktigt att förstå vad man kan göra när någon med PTSD stöter bort en.
Posttraumatiskt stressyndrom har betraktats som en betydande bidragande faktor till den globala sjukdomsbördan. Tillståndet drabbar upp till 4 % av världens befolkning och kvarstår vanligen i över ett år i nästan hälften av fallen, vilket direkt leder till en påtaglig försämring av välfungerande relationer och socialt liv. PTSD yttrar sig i allmänhet olika hos varje drabbad person, med en unik symtombild. Samtidigt har vart och ett av dessa symtom visat sig påverka relationer i någon utsträckning. För att bättre förstå dessa svårigheter är det viktigt att undersöka sambandet mellan PTSD och kärleksrelationer.
Under de första månaderna efter en traumatisk upplevelse är det vanligt med djup depression, ilska, distans och oro som främst påverkar nära relationer. De flesta som har överlevt ett trauma återgår till ett normalt privatliv, men omkring fem till tio procent återhämtar sig aldrig helt.
Med tiden distanserar sig dessa personer från sina närmaste. Distansen åtföljs ofta av känslomässig avtrubbning, där vissa känslor stängs av permanent. Detta förhållningssätt, som kallas känslomässigt undvikande, tar sig uttryck i flera symtom, såsom minskat intresse för sociala aktiviteter och sexuell närhet, ökade negativa känslor gentemot partnern, fientlighet och kränkande eller våldsamt beteende.
Enkelt uttryckt är länken mellan PTSD och nära relationer ett känslomässigt undvikande som påverkar både den direkt drabbade och partnern. Detta känslomässiga undvikande väcker många frågor och farhågor hos partnern, till exempel:
- Min mans PTSD tar all min kraft
- Min flickvän har PTSD och stöter bort mig
- Varför är min partner, som har överlevt ett trauma och har PTSD, inte intresserad av mig längre?
Det är viktigt att förstå att återhämtning är möjlig trots de påfrestande och långvariga effekter som PTSD har på relationer.
För att bryta den negativa kopplingen mellan PTSD och nära relationer kan följande strategier övervägas:
Närstående som ger stöd behöver kunskap om PTSD
För en partner utan PTSD som lever med någon som kämpar med tillståndet är det särskilt viktigt att skaffa sig kunskap, eftersom det finns en förhöjd risk att utveckla psykisk ohälsa, ofta med symtom som liknar den drabbade partnerns. Det är också ganska vanligt att närstående som ger stöd känner sig ansvariga för att kontrollera stressfaktorer som kan förvärra den drabbades symtom.
För att undvika dessa situationer kan närstående börja med att lära sig mer om PTSD, dess symtom och hur de påverkar människor i allmänhet. Detta enkla råd hjälper till att identifiera och hantera utlösande faktorer och underlättar båda parters återhämtning.
Betydelsen av kognitivt baserad parterapi vid PTSD
Kognitivt baserad parterapi (CBCT) är en form av parterapi som syftar till att återupprätta förlorad kontakt mellan en person som har överlevt ett trauma och dennes partner. Centralt är att arbeta med situationen tillsammans med någon som har social betydelse i den drabbades liv. CBCT genomförs vanligen två gånger i veckan, sammanlagt 15 sessioner.
Fas ett: Terapin börjar med att båda parter får kunskap om PTSD, symtomen, möjliga skadeverkningar och strategier för att hantera tillståndet.
Fas två: I den andra fasen får paret lära sig att gå från känslomässigt undvikande till att närma sig det som väcker obehag. Under ledning av en terapeut skriver båda parter var sin lista över sådant de aktivt undviker på grund av tillståndet. Därefter återinförs allt på listan stegvis i deras liv.
Fas tre: I denna avslutande fas fokuserar terapeuterna på båda parters problematiska föreställningar om varandra. Fasen hjälper dem att arbeta med frågor som rör känslomässig närhet, kontroll, fysisk närhet och tillit.
Hittills har CBCT visat sig minska svårighetsgraden av de känslomässiga symtomen vid PTSD med femtio procent, vilket verkar lovande.
Att bygga upp ett stödnätverk
Ett positivt förhållningssätt till den som har överlevt ett trauma rekommenderas starkt. Samtidigt är det lika betydelsefullt att uppmuntra personen att bygga upp ett stabilt stödnätverk för att hantera PTSD på ett konstruktivt sätt.
Om du undrar vad du kan göra när någon med PTSD stöter bort dig kan följande råd vara till hjälp.
Skapa kontakt och rikta sedan om fokus
När din partner får ett känsloutbrott är det bästa tillvägagångssättet att först skapa kontakt och sedan rikta om fokus. Börja med att skapa kontakt genom att spegla partnerns känslor och det som utlöser dem, utan att försöka lösa problemen. När partnern har fått uttrycka sig färdigt kan du rikta om fokus genom att fråga om hen behöver stöd.
Ta reda på vad som skapar trygghet och lugn
Rådet är att alltid fråga i stället för att anta. Fråga först din partner vad hen kan och inte kan hantera. När detta är klarlagt kan du använda det som fungerar för att visa stöd och hjälpa när partnern mår som sämst.
Respektera samtycke vid intimitet och i andra situationer
”Min flickvän har PTSD och stöter bort mig” är något en närstående som ger stöd till en person som har överlevt ett trauma ofta kan uttrycka. För att komma till rätta med sådana svårigheter är det viktigt att förstå vad trygghet och samtycke innebär.
Trygghet är av yttersta vikt för någon som har genomgått ett svårt trauma. Ett sätt att hjälpa personen att känna sig trygg är att vara noga med samtycke. Samtycke kan vara ett kraftfullt verktyg för att hantera PTSD och svårigheter i nära relationer. Fråga därför alltid, inte bara innan du tar initiativ till närhet utan även innan du gör något som rör din partner.
Kom ihåg och respektera gränser.
Kom alltid ihåg att identifiera och respektera gränserna i en nära relation. Om din partner till exempel har ångest och depression ligger det utanför ditt ansvar att lösa detta. Däremot kan du absolut uppmuntra hen att söka hjälp hos en terapeut. Tanken bakom denna regel är att bekräfta partnerns lidande och samtidigt inse att du inte har förmågan att lösa allt.
Ta det inte personligt
Personer som har PTSD har varit med om mycket. Om de får en reaktion som de inte kan styra på något som deras partner säger eller gör, handlar det därför sannolikt mindre om partnern och mer om vad de förknippar det med. Ta det alltså inte personligt. Ta ett djupt andetag och påminn dig om att det är en svår period. Se sådana händelser som en möjlighet att identifiera vad som utlöser partnerns reaktioner och använda den kunskapen på ett mer meningsfullt sätt framöver.
Sådana insatser är viktiga för att hjälpa personer som har överlevt ett trauma att förstå att de inte är ensamma och att de är okej. Att vägleda dem i rätt riktning minskar också risken för att de tar till skadliga sätt att hantera situationen, såsom droger och alkohol.
Vikten av att ta hand om sig själv som partner utan PTSD
Den som tar ansvar för relationen med en person som har överlevt ett trauma kan försumma sitt eget välbefinnande. Sådana beteenden bottnar ofta i skuldkänslor över att själv känna glädje och tillfredsställelse. Partnern utan PTSD kan då dras in i en osund cirkel som hindrar hen från att åstadkomma något för egen del. Följden blir att den egna psykiska hälsan försämras till en mycket ohälsosam nivå.
För att inte hamna i denna fälla behöver partnern till någon som kämpar med PTSD värna sin egen styrka och psykiska hälsa. Gör medvetna ansträngningar för att avsätta tid för dig själv, och var inte rädd för att gå i terapi för ditt psykiska välbefinnande.
Följ råden nedan för att minska risken för sekundär traumatisering när du tar hand om din partner.
Ta hand om dina fysiska behov: Se till att sova sex till åtta timmar varje dygn. Motionera regelbundet och prioritera hälsosamma matvanor. Försumma inte eventuella egna medicinska problem, och var konsekvent med de åtgärder som behövs för att hantera dem.
Bygg upp ett stödnätverk: Det är inte ovanligt att närstående som ger stöd själva söker stöd från andra. Vänd dig till vänner du litar på, be familjemedlemmar om hjälp eller överväg att gå med i en stödgrupp eller ett trossamfund. Ta egna initiativ och sök den hjälp som passar dina individuella behov. Ta vara på tillfällen att prata om dina känslor för att få känslomässig lättnad.
Avsätt tid för dig själv: Att ta hand om en partner med PTSD kan vara mycket krävande, tröttande och tidskrävande. Låt inte detta hindra dig från att avsätta egen tid. Fortsätt med fritidsintressen som du tycker om, umgås med vänner och planera sådant som ger glädje. Alla dessa aktiviteter kan påverka det psykiska välbefinnandet positivt och ge något att se fram emot.
Dela på ansvaret: För den som ensam tar hand om en person som har överlevt ett trauma kan situationen snabbt bli överväldigande. Att be om hjälp när det blir svårt kan däremot vara till nytta för båda parter. Var inte rädd för att involvera vänner, familjemedlemmar och även socialtjänsten om det behövs.
Tydliggör dina gränser: Var realistisk när du planerar stödet till en partner med PTSD. Identifiera och markera dina gränser och var tydlig med vad du kan ge och hur mycket hjälp du kan erbjuda utan att det blir för mycket för dig. Det är lätt att dras in i situationen så djupt att den börjar begränsa det egna livet. Var uppmärksam på dessa mönster och agera i tid, innan de börjar påverka din psykiska hälsa.
Att hitta en behandling för PTSD tillsammans
Även om det är viktigt att ge känslomässigt stöd till någon som kämpar med PTSD, bör du också komma ihåg att uppmuntra personen att söka medicinsk hjälp. Det finns i dag flera traumafokuserade terapier med tillräckligt vetenskapligt stöd för deras positiva effekter. Om en partner inte vill eller är för rädd för att söka hjälp, uppmuntra hen att välja någon av följande tre terapier för en snabbare och bättre återhämtning:
Desensibilisering och bearbetning med ögonrörelser
Desensibilisering och bearbetning med ögonrörelser, eller EMDR, är ett utmärkt sätt att bearbeta trauma. Syftet är att lindra starka reaktioner på enskilda utlösande faktorer. Terapin genomförs varje vecka med sammanlagt sex till tolv sessioner, som var och en varar i upp till nittio minuter.
Kognitiv bearbetningsterapi
Kognitiv bearbetningsterapi, eller CPT, hjälper patienter att identifiera negativa tankar som utlöses av tidigare traumatiska upplevelser. Sessionerna fokuserar på att ifrågasätta dessa tankar och ersätta dem med positiva och mer hälsosamma tankar.
Förlängd exponeringsterapi
Denna terapi inriktas främst på undvikandebeteende och kan särskilt bidra till att lösa alla problem som rör PTSD och kärleksrelationer. Fokus ligger på att uppmuntra de drabbade att möta de traumatiska upplevelserna direkt i stället för att helt undvika dem. Förlängd exponeringsterapi syftar till att minska känsligheten för alla utlösande faktorer och stressfaktorer så att en god livskvalitet kan återfås.
Det yttersta målet för en person som har överlevt ett trauma och dennes partner är detsamma – återhämtning. Det är dock förståeligt att det kan vara svårt för båda att övervinna de vanliga hindren, och negativa känslor och sätt att hantera situationen kan utvecklas. Det viktiga är att komma ihåg att traumatiska upplevelser förändrar människor på mer än ett sätt. Ändå är det fullt möjligt att återfinna den respekt, de känslor och den kärlek som förankrar dem i en meningsfull relation.
Relaterat: behandling av PTSD på ett exklusivt behandlingshem med rehabilitering
När du funderar på vad du kan göra när någon med PTSD stöter bort dig, kom ihåg att det krävs tålamod och uthållighet, men att det är möjligt att komma till rätta med problemet. Ingen av parterna behöver lida för alltid.
