Frågor om mening, dödlighet, frihet och ovisshet kan väcka oro. När dessa funderingar orsakar lidande kallas det ibland existentiell ångest. Uttrycket beskriver ett tema för oro; det är inte en separat klinisk diagnos. Reflektion kan vara en del av det vanliga livet, men ihållande ångest, hopplöshet eller påverkan på sömn och vardagliga aktiviteter är skäl att söka stöd. Den här artikeln utforskar sätt att förhålla sig till frågorna utan att betrakta en viss religiös eller filosofisk uppfattning som ett symtom.
Existentiell ångest beskriver lidande kring frågor som vad som ger livet mening, hur man kan leva med ovisshet eller hur man kan förhålla sig till sin dödlighet. En närståendes död, sjukdom, livsförändringar eller omskakande händelser kan aktualisera dessa frågor. Det finns ingen viss utlösande faktor eller något visst förlopp som måste förekomma.
Vad en fråga handlar om avgör inte om någon har ett ångestsyndrom. Vid en bedömning undersöks symtomens mönster, varaktighet och påverkan, samtidigt som andra förklaringar övervägs. Filosofisk reflektion eller att ifrågasätta en övertygelse är inte i sig ett psykiskt hälsoproblem.
Kroppsliga upplevelser av ångest
Ångest kan innebära snabbare hjärtslag, spänningar, illamående eller koncentrationssvårigheter, vilket beskrivs i NHS:s information om ångest. Det betyder inte att oanvänd energi är instängd i kroppen eller att hjärnan har stängt av. Nya eller oroande kroppsliga symtom bör bedömas medicinskt på lämpligt sätt.
Existentiell ångest kan ta sig olika uttryck, och vissa märks inte av omgivningen. En person med existentiell ångest kan verka lugn och samlad utåt. Inombords kan personen ändå ha det mycket svårt.
Följande upplevelser kan vara värda att reflektera över, men de är inte diagnostiska kriterier:
- En växande känsla av att tillvaron är svår att hantera (exempelvis svårigheter att fatta beslut)
- Obehagliga känslor som förtvivlan och ånger.
- Att undvika aktiviteter eller sociala kontakter på grund av psykiskt obehag.
- Att känna oro när övertygelser man länge haft förändras. En förändrad övertygelse är inte i sig en störning.
- Episoder av intensiv rädsla eller panik.
När oro kring mening eller dödlighet orsakar ångest kan följande upplevelser förekomma. De är inte specifika för existentiella funderingar och kan även ha andra orsaker:
- Att undvika människor eller situationer som man tidigare uppskattade
- Överdriven oro
- Ökad puls
- Tryck över bröstet
- Yrsel
- Illamående
- Darrningar
”Existentiell kris” är ett annat informellt uttryck som ofta används om en period då man ifrågasätter sin identitet, sitt syfte eller sin riktning i livet. Den kan följa på en förlust eller förändring, eller utvecklas utan någon tydlig startpunkt. Det finns ingen bestämd varaktighet som skiljer en kris från existentiell ångest.
Det som har klinisk betydelse är personens lidande, säkerhet och förmåga att klara vardagen. Ihållande nedstämdhet, förlorat intresse, återkommande panik eller påträngande tvivel kan motivera en bedömning av ett etablerat kliniskt tillstånd, snarare än ett antagande om att allt förklaras av en existentiell kris.
Det går att ta sin oro på allvar utan att försöka lösa varje fråga om tillvaron. Välj sätt att hantera den som passar dina behov, övertygelser och omständigheter, och sök stöd om lidandet kvarstår.
Att hantera situationen kan innebära att leva med viss ovisshet och samtidigt ge utrymme åt relationer, intressen och vardagliga rutiner. Lidandet kan förändras över tid; varken bestående ångest eller en viss tidsplan för återhämtning är given.
Pröva dessa sju strategier för att hantera existentiell ångest:
Öva på medveten närvaro
Medveten närvaro innebär att uppmärksamma nuet utan att värdera det man upplever. Vissa tycker att det hjälper dem att hantera ångest, men forskningsresultaten varierar och ger inte stöd för att det är en specifik behandling för existentiell ångest. Om du vill kan du en kort stund pröva att lägga märke till omgivningen eller kroppsliga förnimmelser utan att försöka reda ut varje tanke. Om övningen ökar ångesten eller obehaget, pausa och diskutera detta med kvalificerad vårdpersonal. Medveten närvaro bör inte ersätta bedömning eller behandling när sådan behövs.
1. Reflektera över dina orostankar
Undersök om det finns mönster i dina oroliga känslor och tankar. Lägg märke till när du är mindre stressad och har mer energi. Vad händer just då, och hur kan du återskapa det? Det kan vara värdefullt att anteckna hur du mår och vad du gör när du känner ångest jämfört med när du inte gör det.
2. Dela upp stora frågor och bekymmer i mindre delar
I stället för att ignorera ångesten för att svårigheterna verkar överväldigande kan du närma dig den i små doser. Gör en lista över de stora problem du står inför. Välj sedan det som bekymrar dig mest just nu. Skriv noggrant ned det och dela upp det i mindre delar. Därefter kan du dela upp dina mål i mindre steg och ta fram handlingsplaner för vart och ett.
Om du till exempel oroar dig för att du inte gör tillräckligt av ditt liv kan du dela upp frågan genom att lista livets olika områden (familj, arbete, andlighet, fritidsaktiviteter, intressen, talanger, hälsa och så vidare). Välj ett område och fundera över vad som skulle få det att kännas betydelsefullt för dig. Då har du börjat formulera mål och ta steg för att nå dem.
3. En tacksamhetsdagbok är ett bra sätt att börja.
Om det passar dig kan du skriva ned en liten upplevelse som du uppskattade, till exempel ett samtal, en stund utomhus eller något du lärde dig. Tacksamhet kan innefatta andliga övertygelser om de är meningsfulla för dig. Det ska inte kräva påtvingad positivitet eller ersätta att erkänna sorg och svårigheter.
4. Hitta flow genom utmanande och engagerande aktiviteter.
En aktivitet som fångar din uppmärksamhet, som musik, trädgårdsarbete, ett praktiskt projekt eller en idrott du tycker om, kan ge en paus från upprepat analyserande. Välj en hanterbar utmaningsnivå och lägg märke till hur aktiviteten känns. Du behöver inte uppnå ett särskilt sinnestillstånd eller bli av med varje orostanke.
5. Utforska dina värderingar för att finna tillfredsställelse
Fundera över vilka relationer, aktiviteter eller åtaganden som betyder något för dig och välj en liten handling i den riktningen. Värderingar kan vägleda beslut utan att ge ett enda rätt svar om livet. Yrkes- eller intressetest kan ge uppslag, men de kan inte avgöra ditt syfte eller diagnostisera psykiskt lidande.
6. Ta reda på vilka dina styrkor är och hur du kan utveckla dem.
Tänk tillbaka på en situation du hanterade väl, eller fråga någon du litar på vad personen uppskattar hos dig. Det kan hjälpa dig att identifiera praktiska styrkor att använda. Du behöver varken ett personlighetstest eller ett utlåtande om din karaktär för att söka stöd eller göra en meningsfull förändring.
Ihållande psykiskt lidande kan påverka sömn, koncentration, relationer eller glädjen i vardagen. Ångest och depression kan förekomma samtidigt, men ingen bör få höra att depression beror på att personen inte har känt tillräckligt mycket existentiell ångest eller inte har närmat sig livsfrågorna på rätt sätt.
Vissa tycker att reflektion är meningsfull, medan andra främst upplever den som utmattande. Personlig utveckling är ingen skyldighet, och kvarstående svårigheter är inte ett personligt misslyckande. Sök professionellt stöd snarast om hopplöshet eller självmordstankar uppstår. Om du inte kan hålla dig själv säker, kontakta lokal akutsjukvård eller krisverksamhet.
Vissa som lider av existentiell ångest har nytta av att söka professionell hjälp. Det kan vara möjligt att hantera existentiell ångest på egen hand. Men ibland räcker det inte att aktivt använda sina strategier för att ta sig igenom situationen. Om du trots dina ansträngningar har svårt att hantera existentiell ångest är det dags att söka professionell hjälp.
Sök hjälp när ångesten är ihållande, förvärras eller påverkar vardagen. Du behöver inte först pröva alla former av självhjälp. Vårdpersonal inom primärvård eller psykisk hälsa kan bedöma sömn, stämningsläge, kroppsliga symtom och säkerhet samt diskutera stöd som passar dina behov.
Behandlingen beror på vad bedömningen visar. En terapeut kan hjälpa dig att utforska mening och ovisshet och samtidigt identifiera mönster som vidmakthåller lidandet. Vissa föredrar ett värderingsinriktat eller existentiellt arbetssätt; ett diagnostiserat ångestsyndrom eller en depression kan behöva behandling med vetenskapligt stöd för det tillståndet.
Psykologiskt stöd
Diskutera målen, terapeutens kvalifikationer och varför det föreslagna arbetssättet är lämpligt. Kognitiv beteendeterapi kan bearbeta ohjälpsamma mönster av oro och undvikande. Andra arbetssätt kan utforska relationer, värderingar eller livsförändringar. I NIMH:s guide om psykoterapi finns praktiska frågor att ställa till en behandlare.
Läkemedel
Det finns inga läkemedel specifikt för existentiella frågor. En förskrivare kan rekommendera läkemedel för ett bedömt tillstånd efter att ha diskuterat nytta, risker och uppföljning. Läkemedel bör inte beskrivas som att de återställer en känd korrekt kemisk balans. NICE:s riktlinjer för generaliserat ångestsyndrom rekommenderar inte bensodiazepiner som rutinmässig långtidsbehandling; användningen är i allmänhet begränsad till kortvariga krissituationer.
Stöd i vardagen
Regelbundna sömnvanor, aktivitet på en hanterbar nivå och trygga relationer kan stödja välbefinnandet. Överväg förändringar stegvis i stället för att utgå från att du måste lämna ett arbete, förändra en relation eller anta en viss övertygelse för att återhämta dig. En stödjande vän, någon i en gemenskap eller en andlig rådgivare kan vara till hjälp vid sidan av klinisk vård, om det stämmer med dina önskemål.
Det är svårt att hantera existentiell rädsla. Det är lätt att fastna i funderingar över livets stora frågor. Ibland finns det dock inga bättre svar än dem du själv kommer fram till – dem du upptäcker genom erfarenhet. Med andra ord kan det bästa sättet att finna mening i livet vara att skapa den själv genom att göra sådant som ger dig ro och stärker din känsla av samhörighet med omvärlden.
