Den här artikeln handlar om ångest och hur den känns. Vi börjar med en kort introduktion till ångest och beskriver sedan hur den känns både psykiskt och fysiskt. Därefter behandlar artikeln olika former av ångest, såsom generaliserat ångestsyndrom (GAD), paniksyndrom, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och tvångssyndrom (OCD). Mot slutet återges även direkta citat från personer som lider av ångest, vilka tydliggör hur svår ångesten är och hur hopplös och hjälplös den kan få en person att känna sig. Artikeln avslutas med en kort sammanfattning.
Ångest är inte bara känslor av oro, rädsla och ängslan, utan något betydligt mer djupgående. Om en person ofta har ångest kan det röra sig om ett ångestsyndrom. Hur stark ångesten är och hur den känns varierar förstås något från person till person, men grunddragen är desamma.
Ångest är oförutsägbar och överväldigande, en obehaglig upplevelse som påverkar både psyket och kroppen. Att försöka förstå hur ångest verkligen känns är en mödosam och oftast omöjlig uppgift. Det gäller inte bara den som ser någon annan uppleva ångest eller en ångestattack; även den som själv upplever ångesten har svårt att sätta ord på exakt hur den känns.
Relationsångest: symtom och behandling
Känns det plötsligt som om luften saknar syre? Eller som om världen svävar omkring dig medan du själv står stilla – tyngre än vanligt och mer synlig än vanligt? Känns det som om någon kramar åt ditt hjärta? Känns det som om magen har flyttat upp i munnen? Kan du inte tala trots att du vill, precis som i de där mardrömmarna som återkommer så ofta? Försöker du låta hjärnan vila, men tankarna fortsätter att rusa? Eller känns bröstet tungt, som om någon har lagt en sten på det? Verkar en lugn natts sömn vara en lyx? Och räcker inte ens luftkonditioneringen för att få bort den brännande hettan i kroppen?
Listan är mycket längre än så, och den är djupt oroande. Men detta är verkligheten, och ändå bara en del av vad ångest innebär. Många tror att ångest helt enkelt betyder att oroa sig mycket. I själva verket utgör oron bara en liten del. Verkligheten är betydligt mer omfattande, och även en detaljerad beskrivning av ångest skulle bara skrapa på ytan.
Ångest påverkar kroppen och psyket på olika sätt. Det innebär att den ger olika fysiska och psykiska symtom. Stickningar i kroppen, yrsel med en känsla av att kunna svimma när som helst och tandgnissling är vanliga kroppsliga effekter av ångest. Personer med ångest kan också känna hur det obehagligt knyter sig och vrider sig i magen. Andningsbesvär, såsom andnöd och därav snabb andning, är också mycket vanliga.
Ångest kan också få personer att känna sig och/eller bli rastlösa och därför ständigt behöva röra på sig. Värmevallningar med svettningar är ytterligare ett vanligt symtom. Illamående, där man mår illa utan att kräkas och därför inte får någon omedelbar lindring, är också vanligt hos personer med ångest. Panikattacker hör kanske till de mest plågsamma symtomen, eftersom de för med sig en egen uppsättning symtom, ett slags undersymtom. Panikattacker förekommer framför allt hos personer med paniksyndrom. Även om det vanligtvis börjar i vuxen ålder kan det också förekomma i barndomen och kännetecknas av hjärtklappning, skakningar, bröstsmärta och svettningar samtidigt som personen känner stark rädsla.
Dessutom känns ångest annorlunda på det psykiska planet. För det första känner personen sig spänd och nervös. Det kan också kännas som om världen går snabbare eller långsammare. Den som går på samma plats som varje dag kan plötsligt börja känna att alla stirrar. Ångesten gör tänkandet så svartvitt att det, när ångesten väl börjar, känns som om oron aldrig tar slut och det inte finns någon utväg. Ibland blir personen så upptagen av att vara ångestfylld att en ångestattack utlöses av de ständiga tankarna på när nästa attack ska komma.
Personer med ångest oroar sig dessutom för att förlora kontakten med verkligheten, känna sig deprimerade och vara nedstämda. Depersonalisation innebär att känna sig avskild från sig själv och sitt psyke och/eller sin kropp, medan derealisation innebär en känsla av distans till omvärlden. Båda dessa upplevelser förekommer hos personer med ångest. En person med ångest tänker också ständigt på obehagliga upplevelser som kan ha inträffat tidigare eller på tänkta scenarier som skulle kunna inträffa. Detta kallas ältande och är ganska vanligt vid ångestsyndrom.
Utöver paniksyndrom finns andra former av ångest. Nedan beskrivs dessa och hur de känns:
1. Generaliserat ångestsyndrom (GAD)
Generaliserat ångestsyndrom drabbar 3,1 % av befolkningen i USA, och det främsta symtomet är ihållande och överdriven oro. Det är ofta svårt att diagnostisera men är ändå lika bekymmersamt som andra ångestsyndrom. Symtom vid GAD kan vara oro för den egna förmögenheten, ekonomin, arbetet eller i stort sett vad som helst. Det är oerhört svårt för dessa personer att kontrollera sina känslor av oro och spänning.
Dessa personer oroar sig för de minsta och enklaste sakerna – bara tanken på hur de ska ta sig igenom dagen kan väcka oro. De är inte heller medvetna om och/eller kan inte kontrollera denna oro, eftersom den känns bortom deras kontroll. De flesta som lider av GAD tror att dåliga saker kommer att hända om de slutar oroa sig. På sätt och vis tror de att oron hjälper dem, när den i själva verket är påtagligt ohjälpsam. Personer med GAD försöker kontrollera situationen de befinner sig i för att känna mindre oro. Men försöken att bli av med spänningen leder till ännu mer oro, och så fortsätter det.
2. Fobier
En fobi innebär en irrationell rädsla och finns i flera olika former. Många vet inte att fobier är en typ av ångestsyndrom där något utlöser stress, rädsla och panik hos personen. Den första typen är specifik fobi, där en viss utlösande faktor får personen att uppleva de symtom som hör till denna typ av ångest. Vanliga symtom vid fobier är en känsla av stark ångest som får personen att ”frysa till”.
Personen kan inte kontrollera dessa känslor, trots att hen vet att rädslan är orimlig och irrationell. Andra symtom är hyperventilation, svettningar, skakningar, gåshud, illamående och huvudvärk. Några vanliga specifika fobier är klaustrofobi (rädsla för trånga utrymmen), araknofobi (rädsla för spindlar) och akrofobi (höjdrädsla). Komplexa fobier är en annan typ, där en situation kan utlösa flera olika fobier samtidigt. Exempelvis kan agorafobi (rädsla för situationer som är svåra att ta sig ur) leda till klaustrofobi och monofobi (rädsla för att vara ensam). I vissa extrema fall kan det få en person att isolera sig från omvärlden. En annan betydande fobi som många upplever är social ångest, eller social fobi, som kan hindra en person från att tala inför andra eller göra att personen i allmänhet beter sig blygt.
Fobier utvecklas vanligtvis i tidig ålder. Vissa beror på specifika negativa upplevelser, medan andra förs vidare från föräldrar eller andra familjemedlemmar till barnen. Generellt betraktas fobier inte som något större problem, eftersom många går att hantera och det som utlöser dem kan undvikas i vardagen. När fobier ofta orsakar problem är det lämpligt att söka hjälp hos en psykiater eller psykolog. En annan behandling kan vara exponeringsterapi, där patienterna gradvis får möta det som utlöser rädslan för att så småningom övervinna den.
3. Tvångssyndrom
Ett annat vanligt ångestsyndrom är tvångssyndrom, mer känt som OCD. Precis som fobier är OCD ganska vanligt och hindrar i allmänhet inte patientens vardag, men vissa fall kan vara svåra. Personer med OCD kan ha osunda tankar och fixeringar kring vissa saker. Exempelvis kan bakterier göra en person med OCD extremt misstänksam och rädd för att utsättas för bakterier eller infektioner. En annan form av OCD kan innebära att oordning orsakar ångest och stress.
OCD åtföljs av olika tvångshandlingar, till exempel att upprepa vissa aktiviteter, såsom upprepad handtvätt hos någon med tvångstankar om bakterier. Ett annat exempel på tvångsmässigt beteende kan vara undvikande, till exempel att undvika handskakningar för att förhindra bakteriespridning eller att undvika uppgifter av rädsla för att göra fel. Behandling av OCD innefattar att söka professionell hjälp. Precis som vid andra ångestsyndrom har exponeringsterapi visat sig vara till nytta även vid detta tillstånd. Vissa läkemedel, såsom antidepressiva, kan också hjälpa vid OCD.
4. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Detta är ytterligare ett ångestrelaterat tillstånd som uppstår efter en traumatisk upplevelse, såsom naturkatastrofer, olyckor, krig eller andra livshotande situationer. Även om inte varje traumatisk upplevelse leder till PTSD är tillståndet ganska vanligt och förekommer oftare hos kvinnor än hos män. Personer med PTSD har plågsamma tankar om händelsen som orsakar panik- och ångestattacker. Dessa tankar kan komma i form av mardrömmar, vilket också kan leda till sömnparalys.
Tankarna kan också göra personen spänd och lättretlig, vilket kan leda till vredesutbrott, hopplöshet och till och med självmordstankar. Livliga återupplevanden, så kallade flashbacks, förekommer också och kan få patienten att ”återuppleva” den traumatiska händelsen. Samtal, situationer eller personer som har koppling till händelsen kan orsaka stark ångest. Precis som vid fobier och OCD är undvikande av ämnet eller andra utlösande faktorer ett symtom som används vid diagnostisering. Även här är samtal med en professionell psykolog eller psykiater, exponeringsterapi och antidepressiva olika behandlingsformer.
Enligt studier är ångest den vanligaste formen av psykisk ohälsa i USA, med över 40 miljoner drabbade – ett mycket stort antal. De flesta av dessa tillstånd omfattar någon form av fobi, OCD eller PTSD.
Ångestsyndrom behöver inte alltid förvärras med stigande ålder, även om antalet personer som lider av ångest ökar. Ångest blir allt vanligare när människor blir äldre, och medelålders personer är mest drabbade. Detta kan ha flera orsaker, såsom åldersrelaterade förändringar i hjärnan och nervsystemet samt en större sannolikhet att uppleva påfrestande livshändelser som kan utlösa ångest.
Vilka former av ångest människor upplever kan också variera med åldern. Fobier är vanligare hos barn och ungdomar, paniksyndrom är vanligare hos medelålders personer och generaliserat ångestsyndrom är vanligare hos äldre. Nedan går vi närmare in på dessa åldersgrupper.
Barn upplever ångest på ett annat sätt än vuxna. Hos barn kan ångest innebära oro för framtiden, rädsla för att skiljas från närstående och rädsla för vissa personer, platser eller saker. Ångest drabbar äldre barn oftare än yngre. Ångestsyndrom förekommer hos omkring 1 % av barn i åldern 3–5 år och 6 % av barn i åldern 6–11 år.
Hos små barn är viss ångest naturlig och sund. När barn skiljs från sina föräldrar eller omsorgspersoner känner de ofta separationsångest, liksom rädsla för främlingar när de träffar personer de inte känner. Ett ångestsyndrom kan föreligga om barnets ångest blir så svår att den påverkar skolan, leken och familjelivet. Följande är tecken på att ett barn kan ha ett ångestsyndrom:
- Separationsångest definieras som en så stark rädsla för att skiljas från sina föräldrar eller omsorgspersoner att barnet helt vägrar att vara ifrån dem. Separationsångest är typisk mellan 18 månaders och tre års ålder, men kan vara ett tecken på problem om den kvarstår längre.
- Att ständigt oroa sig för framtiden eller för att något hemskt ska hända, till den grad att dessa tankar upptar ens uppmärksamhet, kallas generaliserad ångest.
- Panikattacker är episoder av stark panik med symtom som yrsel, hjärtklappning och andningssvårigheter. Barnet kan också vara rädd för framtida panikattacker.
- Fobier: Att vägra närma sig vissa saker eller platser, såsom djur eller läkarmottagningen, trots lugnande besked och stöd.
- Ångest i sociala situationer: Rädsla för att vistas bland andra, till exempel i skolan, och vägran att gå dit.
- Selektiv mutism definieras som oförmåga att kommunicera i vissa situationer och kan även innebära blyghet, tillbakadragenhet och vredesutbrott.
Det är viktigt att komma ihåg att barn kan ha svårt att uttrycka sin oro i ord. I stället för att tala om sina rädslor kan de verka arga, ha ont i kroppen eller ha svårt att sova.
Orsakerna till ångestsyndrom är inte kända, men vissa riskfaktorer eller upplevelser kan öka sannolikheten för att ett barn utvecklar ångest, såsom:
- En spänd situation i hemmet
- Att uppleva att en närstående dör eller går förlorad
- Problem i skolan, såsom inlärningssvårigheter eller mobbning
Psykologen Golda Ginsburg illustrerar sömnproblemen vid ångest genom att beskriva hur tillståndet berövar människor sömnen så till den grad att de gråter över det. Det räcker för att visa hur svårt bara ett enda ångestsymtom kan vara. Ginsburg berättar vidare att människor, särskilt studenter, till och med kräks. Anne Marie Albano, chef för Columbia University’s Clinic for Anxiety and Related Disorders, beskriver paniksyndrom som att hjärtat bultar som om man just undvikit en bilkollision, fast i en vanlig miljö som på ett kontor eller en fest.
Personer med kronisk ångest beskriver själva ångesten som att inte lita på sig själv och sina egna beslut och att be nära vänner bestämma allt åt en, även små saker som att beställa något att dricka.
Ett vanligt exempel på ångestsyndrom som även Albano beskriver (och som jag själv har upplevt) är att helt byta utbildningsinriktning för att man är alltför rädd för att stå inför många människor, till exempel i en framtida roll som advokat.
En annan person beskriver sin ångest, på ett sätt som jag är säker på att många andra också kan känna igen, som att hjärnan ständigt surrar och aldrig blir tyst, ”som en motor” i huvudet.
”Det är som ett bottenlöst hål i magen som värker och knyter sig om och om igen”, beskriver en annan person, vilket nästan alltför väl sammanfattar hur skrämmande ångest kan vara.
Någon på Twitter har beskrivit ångest med dessa kusliga ord: ”Min hjärna är en tv och någon annan har fjärrkontrollen.” Ytterligare ett citat från en person med ångest är att det känns som ”när stolen tippar bakåt och du nästan faller men lyckas ta emot dig – den känslan – utan anledning och i timmar”. Att ständigt bryta ihop inombords och försöka dölja det, samtidigt som man hoppas att ingen ska märka något, är ångest i sin enklaste beskrivning. Ger inte dessa berättelser kalla kårar?
Att ha ett ångestsyndrom gör en person sårbar även för andra tillstånd. Till exempel ökar GAD sannolikheten för depression. Det svåraste är att vem som helst kan ha ångest. Inte bara introverta eller blyga personer. Även extroverta, utåtriktade och sociala personer kan ha ångest, med samma symtom och samma intensitet. Syftet med att nämna detta är att tydliggöra för de vårdnadshavare eller jämnåriga som inte förstår varför deras självsäkra barn med så många vänner ibland känner sig oerhört ensamt och djupt osäkert på sig självt. Ångest kan drabba vem som helst, och gör det också. Att säga saker som ”men du har ju ett perfekt liv, varför är du ledsen?” visar därför på okunskap, eftersom ångest är långt mer komplicerat än så.
